Äntligen vår och lite värme. Jag sitter på en sten vid en fågelsjö några rondeller och ett par stenkast från Sankt Eriksplan. Kameran med stora objektivet laddad. Jag äter ett äpple och väntar. Förutom fåglarnas vårkvitter är det tyst och lugnt. Inte en mobiltelefon så långt ögat når. En hel vinter har jag väntat på den här stunden, att få sitta på en sten i värmen vid ett träsk. Min fru konstaterar att det är något fel på mig och mina barn är oförstående. Men jag är lycklig. Först kommer fiskgjusen, seglar snabbt förbi ovanför mitt huvud. Ställer mig upp och får en bild sedan är den borta.
Sedan händer ingenting. Men jag vet att det lönar sig att vänta. Då sätter sig gulärlan på en stolpe en bit bort och sjunger för mig. Den är verkligen gul och grymt charmig.
Någonting skrämmer ärlan. Det är inte jag. Jag har fått en ny besökare, fältharen. Den sitter en bit bort från mig och sniffar. Är jag vän eller fiende? Konstaterar att den är stor och jag kommer att tänka på att den påminner om en känguru. Om den ställde sig upp på bakbenen och sträckte ut frambenen skulle vi vara lika långa, å då snackar vi 1.90.
En skugga på marken och haren försvinner snabbt. Det är kärrhöken. På jakt efter någon gnagare, dock betydligt mindre än fältharen.
Nej, jag börjar bli kaffesugen. Kan vara hemma på Sankt Eriksplan på 40 min. På vägen till bilen ser jag en prick på en trädgren. Tar några bilder. Det är först hemma vid datorn som jag ser att det är min första buskskvätta. Wow! Vilken dag. Å jag som trodde att buskskvätta var ett skämt. Å så lite fika på det.
Wildlife Photography