”Kinesen”, mopsen och smålänningen Stewie, är misstänksamt nyfiken och skeptiskt förundrad över nykomling, Alva. Ännu ett människobarn som luktar gott men som inte har vare sig godis eller tuggpinnar att bjuda på. De är olika som natt och dag men en sak har de gemensamt, de älskar att sova.
Alva sover lugnast med någon form av huvudbonad, det inger en slags trygghet. Stewie vill gärna lägga huvudet på eller mycket nära någons fot. Närhet är förutsättning för en god sömn. En annan likhet med nykomlingen är längtan efter mat. Stewie fördrar emellertid fast föda.
Stewie är en pussgris vilket har fått Alvas storasyster, Tove, att inta en avvaktande ställning. Hon vill själv bestämma av vem och när hon vill bli pussad. Det är en inställning som Stewie har svårt att förstå. Varför säga nej till kärlek? När det gäller Alva råder totalt pussförbud för Stewie. Det är förbryllande eftersom Tove får pussa Alva och inte sällan gör det. Hur går detta ihop med människors ständiga prat om rättvisa?
Uno, Stewies lillhusse, får ibland för sig att Stewie ska bäras. Det är dock uppenbart att smålänningen Stewie är aningen för tung för Uno varför bärandet sällan blir en minnesvärd upplevelse. Vuxna bär aldrig Stewie. Däremot kånkar de ständigt omkring på Alva. Också det känns märkligt.
Stewie, kinesen, är inte överdrivet förtjust i att bli kallad kinesen. Han är ju trots allt från Småland och har rätt lite med sitt ursprung att göra. Det är dessutom ett smeknamn som man av olika skäl, inte minst kulturella, kan vara skeptiskt mot. Det är bara Alvas morfar som kallar Stewie för kinesen. Det säger nog mer om Alvas morfar än om kinesen, den smålänning som tänker förbli skeptisk till människor och till livet i allmänhet.
Wildlife Photography