Åsa Beckman, biträdande kulturchef på DN, (hon borde vara chef) blir tokig av män som gör kvinnor till vänterskor. (dn 10/4) Det handlar om män som träffat en ny kvinna och som gör paus i sitt äktenskap. De vill testa något nytt men hålla dörren öppen för att eventuellt komma tillbaka.
Jag måste citera. Åsa skriver:
”Pausandet blixtbelyser en obalans mellan män och kvinnor. Så här gör de som låter sina egna behov gå först. Men som också har den ytterste egendomliga föreställningen om att det sedan går att komma tillbaka och att hon som väntat inte förändrats av väntandet. I det ligger den egentliga förolämpningen.”
Är vi män så här? Jag tänker febrilt för att hitta något negativt om kvinnors agerande i motsvarande situation. Jag kommer inte på något och måste fråga min fru, Lena:
”Gör inte kvinnor ibland på samma sätt?” frågar jag.
Hennes svar kommer blixtsnabbt.
”Nej. När en kvinna har hittat någon ny tar hon sitt ansvar. Hon går och stänger dörren. Hon kommer inte tillbaka.”
”Men han, mannen som vill pausa, kanske vill hålla dörren öppen för att visa att han alltjämt bryr sig, att kärleken är komplicerad och när man blir träffad av Amors pil så sätts förnuftet ur spel för ett tag. Pausen kanske är räddningen trots allt. För äktenskapet”, säger jag.
Min fru tittar på mig som om jag inte vore riktigt klok.
”Så resonerar män som ser kvinnor som ägodelar. Män måste ta sitt jäkla ansvar.”
Jag retirerar. Jag inser att ingen kvinna skulle förstå det jag tänker. Det här som börjar med en kvinnas blick… Nej, jag ger upp, om jag försökte förklara skulle jag bli vältad ner i asfalten. Och jag håller ju med Åsa:
”Något måste ändras. Några måste sluta pausa, andra måste definitivt sluta vänta.”