”Ge mig din historia – den sanna historien”

Jag skulle vilja sätta mig bredvid dig, dela filt här på gatan. Om du kunde förstå mig skulle jag be dig att berätta hela historien. Från början. Den sanna historien.

Jag skulle be dig berätta om byn i Rumänien, som du kommer ifrån, höra om dina föräldrar och alla sykon. Om dina egna barn. Är de verkligen sjuka? Du skulle med egna ord få beskriva vardagslivet i den där byn. Berätta om dina drömmar och längtan. Gick du i skolan? Kan du skriva? Har du en man eller är du ensam mamma.

Vad fick dig att lämna byn och komma till Sverige för att tigga. Finns det verkligen inget bättre? Ingen annan lösning? Var det så att du blev övertalad, att om du samlade ihop till resan skulle du få komma till ett rikt land där alla är snälla och generösa. Du skulle kunna fylla dina fickor med framtidshopp. Pengar till läkare åt dina sjuka barn och bröd till din fattiga mamma.

Jag skulle fråga dig om den unge mannen, han med iPhone-lurar, de dyra solglasögonen och modejackan. Han som plötsligt dyker upp, ser sig omkring och skyndsamt tar emot något av dig. Får han alla dina insamlade pengar eller får du behålla en del? Hur mycket? Eller kanske är han din omtänksamme bror eller kusin.

Hur klarar du snön och kylan, det envisa regnet. Var sover du, i en husvagn på Långholmen? Jag skulle fråga om du kan tänka sig att ta ett tillfälligt jobb och tjäna dina egna pengar. De flesta kan göra någonting. Du kanske kan rensa rabatter i Stockholms parker, eller städa någons hem. Kanske kan du sticka eller sy. Kanske kan någon ge dig en ringa ersättning mot en arbetsinsats? Skulle du vilja det?

Eller skulle mannen med de vita iPhone-lurarna, om han nu inte är din omtänksamme bror eller kusin, protestera och stoppa dig från att tjäna egna pengar?

Jag ber dig, ge mig din historia, den sanna historien.