Den ensamme majoren

Han är så ensam nu, Jan. Bara tjejer runt omkring. Yngre kvinnor som är snabba i mun och tanke och rätt i tiden. Det är kvinnornas tid och då är det inte lätt att vara major, 52 och man. Först stack Fredrik och Anders och nu Göran. Istället kommer kvinnor, överallt kvinnor, jo, jag tror det blir en kvinna istället för Göran. Något annat vore väl rätt dumt. Fast det tycker inte Jan förstås. Han vill säkert ha en killkompis i Alliansen.

Det är klart att om han klättrar över stängslet så finns ju fortfarande Stefan och Jonas. Men de leker inte så bra ihop. Stefan vill leka med Jan men Jan vill infe leka med Stefan. Jan säger att Stefan alltid ska bestämma. Jonas då? Nej. Han kan inte välja. Aftonbladet eller Expressen? Då låser det sig för Jonas. Aftonbladet till alla, eller ingen alls. Så resonerar Jonas. Och det är förklaringen till att han kan leka med Stefan.
Trots att Jan är major och jag vapenvägrare så tycker jag lite synd om Jan. Han kämpar och sliter. Är klar och tydlig och pekar med hela handen. Så får han bara skit. Han vill ju så väl, ändå lyfter det aldrig, inte för partiet, inte för skolan, inte ens för Alliansen.

Kanske är det Folkpartiet det är fel på. Liberalism. Hur många vet vad det är? Någonting i mitten, mellan blåismen till höger och journalisterna till vänster. Men där i mitten finns ju redan Socialdemokraterna och Moderaterna. Det är inte lätt.
Liberalism. En oklar och motsägelsefull ideologi. Den fd partiledaren Gunnar Helén uttryckte det rätt bra: ”Att vara liberal är att vara kluven”.
Att vara kluven, major och medelålders man. Det är ingen höjdare i kvinnornas värld. Då blir man ensam.

Men man kan också bli stark. Ensam är stark. Ibland.
Jan, ta ett råd, från en gammal vapenvägrare till en major: Liberalism är Mänskliga rättigheter, Yttrandefrihet, Tryckfrihet och Religionsfrihet. Kör på det Jan. Hårt. Vad är mer aktuellt i dessa dagar än rätten till det fria ordet?