I den långa intervju med Fredrik Reinfeldt som DN i dag (8/12) publicerar i samarbete med danska tidningen Politiken tydliggörs den förre svenske statsministerns politiska handikapp i ett delvis nytt ljus.
Som så många andra av oss svenskar älskar Fredrik Reinfeldt mångfalden, valfriheten och rättvisan. Han är betydligt mer ödmjuk i sin hållning till omvärlden än vad t ex Stefan Löfven är. Han har ett varmt och stort hjärta som klappar för alla som vill göra rätt för sig. Förutsättningen är att alla de andra kan insorteras under hans egen ideologi.
Ju mer man lyssnar till och läser om Fredrik Reinfeldt ju klarare blir bilden av en man som inte riktigt har kontakt med verkligheten. Han svävar en liten bit ovanför den kalla marken. Det är som om han har beröringsskräck.
I konfliktsituationer skapar han sin egen retorik. Han svarar på kritik genom att måla upp ett Sverige som det borde vara, så som det ser ut i hans ideologi, på hans skisser. Men han tar inte till sig verkligheten. Han svävar.
”Svenska folkets acceptans av att vi ska vara ett öppet samhälle i förhållande till vår omvärld har vuxit i Sverige”, säger han.
Få säger emot honom på den punkten. Med ökade kunskaper om omvärlden och andra kulturer är det allt fler som skriver under mångfaldskontraktet.
Detta faktum tar Reinfeldt som intäkt för att den svenska invandringspolitiken ligger rätt i tiden. ”Bara 13 procent är emot”.
Om Fredrik Reinfeldt hade stått med båda fötterna djupt ner i den svenska myllan hade han förmodligen förstått att betydligt fler än 13 procent är oroade över bristen på en tydlig integrations- och migrationspolitik. Det är människor som aldrig skulle klättra över den höga tröskeln och rösta på Sverigedemokraterna. Det är svenskar som arbetar med, bor grannar med och umgås med människor från andra kulturer. Det är svenskar som sedan länge ser mångfalden som något positivt och självklart. Men det är också människor som lever i verkligheten och ser när allting inte står rätt till, svenskar som oroas när det ofta fungerande ”lagom” inte längre är normen.
”Jag flyger ofta omkring över det svenska landskapet. Det är oändligt mycket mark och skog. Det finns mer plats än man kan föreställa sig…”
Som sagt, han svävar. Och i en del fall, som citatet ovan, framstår han som oförklarligt naiv.
Fredrik Reinfeldt hoppas och tror att de flesta som kommer hit ska integreras, få utbildning och arbete. På så sätt ska de bidra till den svenska välfärden. Är inte det allas (nästan) dröm?
”Så länge vi är tydliga med att man i Sverige möts av en arbetslinje och en integrationsidé… är jag säker på att vi kan föra in väldigt många på den svenska arbetsmarknaden”.
Fredrik Reinfeldt svävar.
Den omfattande kritiken mot integrations- och migrationspolitiken är ju att det inte finns någon genomarbetad plan eller idé, att den svenska arbetsmarknaden inte på överskådlig framtid har förmåga att ge de nytillkomna erbjudande om arbete, att många av dem som kommer hit inte har kompetensen, att ett stort antal är analfabeter.
Fredrik Reinfeldt är en beundransvärd politiker och medmänniska. Men jag tror det vore bra om han inte flög så ofta. Skog ser ut på ett sätt från luften, men nere på marken inser man att en skog består av väldigt många träd.