Jag ser dem bortom åkrarna, där ängarna tar vid, tranorna som samlas i morgondimman för att peppa varandra inför den lång flygturen söderut. De ropar åt varandra och flaxar med sina stora vingar. Bilden blir som en tavla där dimman suddar ut konturerna
När dimman lättat ser jag vråken som hovrar ovanför åkern utanför mitt hus. Nu efter skörden är det lättare att se sork och möss.
I den värmande solen ligger rådjurshonan och njuter. Vad bryr hon sig om tranor och vråkar. Hundar tycker hon inte om. Hon hör ett skall men förstår att det inte är någon fara. Det enda som stör hennes slummer är jag och min kamera.
Korpen, som plötsligt kraxar över mitt huvud, bryr sig inte om någonting. Jag kan höra vingslagen när han flyger in över skogen.
Zelda, glad över att få vara tillbaka på landet, spanar spänt.
Men ugglan i sin håla räds inte katter. Är det verkligen en uggla?
Det är höst, en underbar årstid. synd bara att den är ett förspel till vinter, kyla, förkylningar och väntan i månader. Men det som kommer är värt att vänta på.
Foto: Peter Dahlgren
Du är bara så fantastisk att fånga ögonblick med din kamera och dina ord!
Tack, Ola.