Sanna Lundell och ganska många andra av hennes kompisar mår dåligt nu. De kan inte förstå hur svenska folket tänker när så många röstar på det där hemska partiet som nu är det tredje största. Oh, Gud, hjälp mig att förstå. Jag vadar fram i en mental gyttja. Jag befinner mig i ett handlingsförlamat mörker. Hjälp mig, hjälp mig! ropar Sanna Lundell i Aftonbladet.
Jag förstår, det är så synd om er halvkändisar, som bor på Södermalm, Österlen eller Gotland. Ni har ju sagt ifrån att ni vill ha miljöpartiet eller något vänster därom. Och sedan blir ni bedragna av av alla som inte har lyssnat på er, alla som har svikit er, alla, nästan 800 000, som har lagt sin röst på Sverigedemokraterna.
”Dumma svenskar!”
Det är inget kul att sitta i en femrumslägenheten med bästa läget och baka surdegsbröd, inte längre. Inte när grundläggande värden och funktioner är hotade.
Ja, ja, jag förstår.
Jag är ju själv en sann demokrat, gillar mångfald och en blandning av kulturer, religioner, sexuell mångfald. Sverige skulle vissna och dö utan mångfald, utan alla människor som kommer hit från andra kulturer, människor som öppnar upp oss lite stela svenskar, människor som ger inpulser till nytt tänkande, till kreativitet och framtidstro.
Och jag skulle aldrig rösta på Sverigedemokraterna, inte ens med en pistol mot min panna. Nej, nej… Tro mig, aldrig…. men…
Herregud, jag var proggare, jag var ju vänster.
Jag trodde ju på socialism en gång, trodde att det som socialdemokraterna lyckades med, folkhemmet, den enda socialism som lyckats, skulle pånyttfödas. Men allt dog. Socialdemokratin blev betong. Jag gick till vänster. Men Kuba gick åt helvete. Så ett nytt hopp, kulturrevolutionen i Kina. DN:s dåvarande chefredaktör Olof Lagercrantz köpte en kinakostym och radikaliserade utav bara helvete. Men så kom sanningen. Revolutionen var ett blodbad. Alla drömmar dog. Också jag, Sanna, drabbades av mentala gyttja. Men jag jobbade på, skrev artklar och reportage, blev äldre och fick insikt.
Att dricka rödtjut och hylla socialismen var bara dröm och fejk. Skit i det.
Så kom barnen och kärleken och den inre tryggheten. Sedan barnbarnen och det bästa av allt, känslan av tillfredsställelse.
Nu förstår jag varför saker blir som de blir. Du, Sanna, tillsammans med så många andra, ja, även partier, de etablerade, från moderater till vänsterpartister. Det är ert fel att det blir så här. För om man inte lyssnar på folkets oro, alltså, vanligt folk, långt utanför Södermalm och innerstan, ja, då går det åt helvete. Ingen, Sanna, har velat ta i integrationen. Av rädsla och feghet. Alla har vänt ryggen åt problemet.
Det är därför du vadar i mental gyttja.
För om vi älskar dem vi tar hit, måste vi hjälpa dem att få utbildning, lära sig svenska, få ett bra boende och… kanske det viktigaste… ett bra jobb. Det är ett måste! Fixar vi inte det kan vi inte vända ryggen åt och låtsas som om det regnar. Det har så många svenskar insett. Det är vanligt folk, som inte bryr sig om olika kulturer, inte så länge alla har ett värde, inkluderat de medelålders vita män som byggt i decennier men som nu har förlorat sin trovärdighet. På detta sitter välfärdsvänstern med feta löner och tryggt boende i innerstan och hånar och pekar finger. Fattar du Sanna. Det är därför!
Bra!
Håller med om när det gäller kändisar, de vill gärna ha med en invandrare i sitt kompisgäng för en touch för att få en stämpel som äkta världsmedborgare och som förstår mer o bättre än populasen! Allt håller jag inte med om men absolut finns poänger i det du skriver, riktiga poänger!!!