Feghetens anonyma krypskyttar siktar på Anna

Usch och fy för fega politiker. Usch och fy för ”tunga”, anonyma moderater som saknar framförhållning, mod och kreativitet att lägga fram idéer och förslag på politiska kursändringar innan de gläfsande mobbarna och janteanhängarna blivit så många att det inte finns någon återvändo.

Redan från början var hon ganska ensam, Anna Kinberg Batra, ensam och oerfaren på partiledarposten. Men hon hade modet att ta över efter Fredrik Reinfeldt, en av Sveriges mest populära partiledare sedan decennier. Hon var ung och hon stack ut.

Batra 2
Ensam och mobbad av fega, anonyma krypskyttar

Usch och fy för m-politiker som i skydd av sin anonymitet nu kräver hennes avgång och hävdar att hon inte har utstrålning, att hon plötsligt är ”på fel plats”. Och fy för de journalister som nu åter samlas i drev och citerar de anonyma och låter dem komma till tals, journalister som snickrar ihop analyser baserade på så kallade källor, som sällan är något annat än feghetens apostlar som har egna syften för sin kritik.

Den politiska mobbning som under flera månader pågått mot Anna Kinberg Batra, som eldats på av media och som fått fortsätta utan protester från kollegor och alliansvänner, är förkastlig.

Hur blev det så här?

Det var när hon, med största sannolikhet mot sin egen innersta vilja, hade modet att uttala de förbjudna orden.
”Vi måste samtala med Sverigedemokraterna”.
Inte regera med eller gå samman med, bara lyssna på och samtala med.
Sverige stannade upp. Det blev en tyst förvåning i de politiska och journalistiska leden, en förvåning som hos många övergick till avståndstagande och hos en del, till avsky.

Socialdemokrater och socialliberaler och allt i dess närhet vomerade både verbalt och i skrift.
Skulle svenska riksdagspolitiker från fina välrenommerade partier samtala med djävulens anhängare? Aldrig!

Demokrati är folkstyre. Det är jobbigt men så är det. Om socialdemokraterna och socialliberalerna, och de politiska mopsarna däromkring, har fört en politik som stött bort så många väljare att Sverigedemokraterna blivit Sveriges näst största parti, då är det knappast väljarna det är fel på. Det är politiken. Sverigedemokraterna har haft sina nät ute. Otäckt kanske men smart. Också Reinfeldt och hans gäng var smarta när de tog väljarna med intelligenta politiska drag vid rätt tillfälle. Tänk att ta över Socialdemokraternas slogans och göra dem till sina egna. Smart men rätt fult.

Nu är det Sverigedemokraterna som är de smarta. De som känner åt vilket håll de blåser. Så fungerar demokratin. Vi som gillar mångfald och tror att färg och framgång kommer av att olika kulturer kommer samman, vi kan alla avsky Sverigedemokraterna till dess vi skiter på oss. Men vi har misslyckats med vårt eget politiska budskap. Så är det bara. I en demokrati måste vi stå ut med det. Stå ut och ta nya tag. Försöka hitta våra egna fel.

Anna Kinberg Batra sa det som varje sann demokrat i riksdagen borde säga. Vi är tvungna att gilla läget vare sig vi gillar det eller inte. Det är väljarna som styr. ”Vi måste samtala med representanter före Sveriges näst största parti.”
De fega och anonyma krypskyttarna siktar nu mot Anna Kinberg Batra. Men egentligen siktar de mot sin egen oförmåga och inkompetens.

Anna Kinberg Batra har inte Reinfelds utstrålning, hon är kanske inte den ultimata ledaren för moderaterna. Men hon och hennes kanske något oerfarna stab blir inte bättre av att de lämnas åt sitt öde i den politiska labyrinten. Jag avskyr anonyma politiker som drar undan mattan när det går dåligt och jag avskyr journalister som går deras ärenden. Usch!

Kommentera