Bild

Populäraste fåglarna

Det är fest under och i äppelträdet på landet. Vi firar årets populäraste fågelbordsfåglar. Ordningen här är inte exakt men de tre första tror jag stämmer.


Talgoxen, vinnare igen.

Pilfinkarna dansar ringdans för att fira andraplatsen.

Årets bubblare, gråsiskan, partajar ordentligt, en välförtjänt tredjeplats

Blåmesen är alltid populär.

Nötväckan som stilar med att klättra med huvudet nedåt.

Grönfinken är sur, som vanligt. Har halkat ner på listan kanske just för att den alltid är så sur.

Fru domherre, lite avmätt.

Herr domherre, en stropp som ogärna umgås med de andra småpluttarna.

Gråsiskan är både vacker och trevlig.

Domherren är tvungen att umgås

Domherren är avundsjuk på Gråsiskan, men visar det inte.

Gråsiskan behåller sin värdighet.

Axel – en bekymrad tupp

Min granne på landet, Axel, är bekymrad. Det är svårare att vara tupp nu efter metoo. Vi har pratat en del om det, Axel och jag. Vi har pratat om hönornas beteende, om deras rättigheter. Axel har tappat lite av sin storhet och han klagar på att han inte får samma respekt nu som tidigare. Kanske har hans beteende inte varit det bästa, har jag sagt. Då har han stirrat på mig och frågat hur fan det ska bli några ägg om en tupp inte har ett beteende. Det finns olika beteende, har jag sagt. Sedan har samtalet spårat ur och det skulle vara olämpligt att återge hans ståndpunkt. När jag fått mina ägg och vandrat hemåt har jag funderat på hur man ska bära sig åt för att ändra beteendet hos en tupp med hans jobb. Sanningen, att en höna inte behöver en tupp för att lägga ägg, har jag inte berättat för honom. Det skulle ta knäcken på honom.

Vreta

Vinter i Vreta, en liten bortglömd by i Gästrikland, där jag ibland vistas för att få lugn och inspiration. Det finns inte mycket att klaga på.

Ströguldet


Nu är den klar. Äntligen! Ströguldet, den andra delen i min trilogi om Befrielsen, landet där kvinnor har makten. I den första boken ”Jakten på Gråmännen” handlade det om Befrielsen och revolutionen i den isolerade byn Lordi Lorda. I den andra boken, ”Ströguldet”, får du följa några av barnen till hjältarna i den första boken. Och i den tredje boken, som jag skriver nu, gör jag en resa i verkligheten till Befrielsen. Jag har just kommit hem från den resan och den tredje boken blir en slags reseskildring från mina egna fantasier. För varje såld bok får jag knappt tjugo kronor. Den vinst jag gör på mina böcker går oavkortat till hungerkatastrofen i Jemen. På den här sidan kommer jag att redovisa varje öre. Vill du läsa spännande böcker och dessutom ge en slant till Jemen? Gå till tryckeriet Solentro.se. Tryck på ”Böcker och Priser” och sedan på ”Bokhandel”. Skriv in mitt namn, Peter Dahlgren, under författare och du kommer till mina böcker. Sedan är det bara att beställa. Branschen kallar den här typen av böcker för ”Fantasy”. Jag föredrar benämningen äventyr. I mina böcker finns många trådar till vår nutida verklighet. Jag har experimenterat genom att krydda med ett par mått jämlikhetskrav och kvinnokamp, det blir lite märkliga reaktioner i den medeltida misären. Läs gärna böckerna som en bakgrund till den tredje och sista boken där jag som 70-årig journalist gör mitt livs scoop. Den får du vänta på till i höst.

Här kan du läsa inledningen till min senaste bok ”Ströguldet”.
”Myra Lingon satt på huk vid den lilla bäcken utanför sitt hem. Det iskalla vattnet från den sten som hon höll i sina händer droppade mellan fingrarna, men hon kände inte av den isande kylan. Hon var som paralyserad. Upprymdheten fick ögonen att tåras och hon kunde känna pulsen i sina tinningar. Hon höll i en porössten som glimmade av ströguld. Först sedan hon skrapat stenen skulle hon få veta om det var en tät eller gles sten. Om det var en tät sten som innehöll en åder var hennes lycka gjord. Hon skulle aldrig mer behöva åka in till marknaden i Befrielsens huvudstad Mormosa och sälja knöl, långrot eller maurobärssylt. Hon skulle ha råd att bo i en lägenhet i ett vackert hus vid något av stadens små torg. Hon skulle kunna köpa skor av finaste lädereksblad, färgade govengklänningar och smycken av blå sten och slaggat silver. Hon skulle bära sandsnäckspärlor och hon skulle ha råd att läsa böcker av äkta papyrus med läderband.
Myra reste sig upp. Hon hade nu återfått kontrollen över sin kropp och rös av den kalla vårvinden. Hon lade försiktigt ner porösstenen i sitt vasknät och gick mot verktygsboden i kanten av maurobärsodlingen. Hon såg sig hastigt omkring innan hon gick in och ställde vasknätet med stenen på en liten verktygsbänk. Om hon varit aningen mer vak- sam hade hon förmodligen upptäckt att hon inte var ensam. Men i sin iver att öppna porösstenen såg hon inte skuggan på andra sidan bäcken.
Hon tog fram ett knäläder från ett långhorn och lade det vid sidan om vaskaren. Hon höll stenen över lädret och med en kniv skrapade hon försiktigt. Det var mest grågrus som föll ner men när hon skrapat en stund såg hon en spricka. Hon lade ner stenen på lädret, tog fram en hammare och slog på den med ett lätt slag. Porösstenen delade sig och Myra drog efter andan när ströguldet rann ut över lädret.”

Lärkfalken

Kan en rovfågel vara gullig? Ja, jag tycker faktiskt att min nya bekantskap, lärkfalken, är det. Det är väl blicken som gör det. Det är oro och en slags vädjan i den där blicken.

Den är bara dryga 30 cm lång, alltså en medelstor falk. Den är en snabb och skicklig flygare. Jag läser att den fångar större insekter och små fåglar i luften. Den gillar utsikt och bygger därför sitt bo högt, ofta i en tall.

Den här fångade jag på en av mina höstpromenader på landet i Gästrikland, några stenkast från Dalälven.

Vingslag och fågelsång

Nu är den här, min lilla fågelbok med några av mina bästa bilder. Den är inte märkvärdig men det är en perfekt present. Om du ska på kalas eller middag och glömt köpa något, inget vin, inga blommor. Ta med min bok, den är perfekt att ge bort, lite lagom anspråkslös men med ett fint innehåll. Den är din för en hundring. Är du intresserad så hör av dig. Om du har följt mitt fågelfotande så har du redan sett de flesta fåglarna i boken. Då vet du vad det handlar om.

Fiskgjusen och kråkan

Då var det dags för en sådan där satir igen:

”Hej, kråkan! Hur är läget?
”Typ, som vanligt, lite kraxigt så här på hösten.

”Jag har ett förslag. Vi gjusar tänkte att du skulle bi en perfekt kraxman.”

”Skämtar du? Vad skulle korpen, kajan och skatan säga då?”

”Se på mig! du, vem bryr sig om dom? En kråka är ju så mycket mer…”

”Det är något lurt med det här. Vad ska jag göra i gengäld?”

”Du ska välja mig till fåglarnas mästare, fåglarnas fågel. Du får en fisk som tack.”

Hägeryra


”Brr… det är blåsigt i dag. Men jag står här och spanar efter vår gäst.

”Bättre att röra på sig lite.”

”Den här uppvisningen bör imponera på nykomlingen.”

”Vi gör i ordning gästredet.”

Vi bjuder på grodlår till middag.”

”Hola! Äntligen Sverige. Jag är en brunpelikan och kommer från Karibien och söker nu lyckan i ert varma klimat.”

Det svenska fårhemmet


”Hej, jag heter Jimmie. Jag får inte vara med i flocken. Som du ser är jag inte vit som dom andra. Det är väl därför. Ja, och så har jag lila öronklämmor, det gör inte saken bättre. Fast det är lite konstigt, att jag inte får vara med alltså, eftersom vi svarta får har ökat mest i flocken och att försäljningen av svart ull går hur bra som helst.

Dom vita säger att jag inte får vara med just därför att jag är svart och att jag har kontakter med, ja, du vet, han med hornen. Dom säger att han har påverkat mig och att om jag får inflytande så kommer det att gå illa för gårdens katter. Det är inte sant. Allt jag vill är att få ordning och reda och då krävs ett förbud. Kringstrykande vildkatter är ett problem eftersom nästan alla vill komma hit. Vi har redan på tok för många katter. Vi måste ha mat för dom som redan är här innan vi tar hit fler.

Dom vita fåren säger att dom är emot mobbning. Men det är ju inte sant. Dom mobbar ju mig. Det är konstigt eftersom jag vill samma saker som dom, ja, med undantag för antalet katter då…

Jag vill att gården ska vara ett fårhem där alla får vara med, även en och annan tam katt.”


”Mjau. Tro inte på det där fåret. Med sin blotta närvaro lockar han hit vargen som redan stryker kring gärdsgården. Nej, det är inte vi katter som det är för många av, det är fåren som ska bort, de svarta fåren.”


”Skulle jag stryka kring gården? He, he, he…”


”Jag heter Annie och gillar katter. Min ull är finare än Jimmies, se själv. Jag ska leda flocken!”


”Puh, jag skuttar till en annan gård. Här är ju rena sandlådan.”

1 of 26
12345