Allt möjligt om allt möjligt

Morgonstund med Folke Waxin

Min radio är min väckarklocka. Problemet är att min radio lever ett eget liv. Den bryr sig inte om vad jag ställer i den på. Den väljer själv. Det innebär att jag ibland vaknar till Morgonpasset i P3 och ibland till P4 Stockholm.
Jag har, milt sagt, svårt för Morgonpasset, jag blir stressad av de hysteriskt, i falsett pladdrande, programledarna i Morgonpasset. Jag får rysningar av nyhetssändningarna i Morgonpasset vid åttasnåret då min radio slår på. Inte av innehållet, men av framförandet.
I P4 däremot får jag vid samma tid nyheter från Ekot. Jag får Folke Waxin. När jag får vakna till Folke Waxins lugna, seriösa och trovärdiga röst vet jag att dagen kommer att bli bra. Jag kan då stiga ur sängen med en känsla av tillförsikt och tro på framtiden. I själva verket handlar det här inte ett dugg om just Folke Waxin, det handlar om hans stämband. Det är en typ av stämband som passar bra för nyhetspresentation i radio.
Jag vet med mig själv att jag en morgon, när radion väljer Morgonpasset, kommer att fatta den lilla digitala fyrkanten (radion alltså) i sitt fula plasthölje och kasta den i väggen. Min fru Lena kommer att bli upprörd och den följande dagen kommer att bli kaosartad.
Hon kommer inte att förstå att jag kan bli så arg på några röster. Jag kommer då att försöka förklara att de forcerade rösterna i hög falsettliknande ton inte hör hemma i radio. Jag kommer att säga att cheferna som anställer nyhetspresentatörer endast borde väja sådana som har stämband som lämpar sig för radio. Stämband a la Folke Waxin. Jag vet vad jag pratar om. Jag har presenterat nyheter i radio och teve i drygt 20 år. (Jo, det finns massor med kvinnor som har stämband av samma kvalitet som de som tillhör Folke Waxin, men det behöver jag ju inte ens nämna)
Jag skulle kunna ställa in radion på P1, eller hur? Då skulle jag, om inte min radio under natten ändrade frekvensen, få en kvart Eko klockan 8 innan jag går upp. Men min radio är också min fru Lenas radio. Och hon vill ha skön musik att vakna till. Kompromissen har blivit P4. Rösten är grymt viktig i radio, det borde någon berätta för dem som gör Morgonpasset.
Jo, jag vet, jag skulle också kunna köpa en ny radio som gör som jag bestämmer. Men jag tvekar. Tänk om alla nya radioapparater har automatik som väljer Morgonpasset? Bara tanken gör mig sömnlös.
Och en annan sak. Vad kommer att hända när Folke Waxin går i pension? Snacka om mardröm!
24656

Kurs i politikerförakt

Jag ser ett inslag på nyheterna om en kurs i bilförlossning som en följd av att BB i Sollefteå har stängt. Detta är alltså välfärdslandet Sverige 2017. Det land som bara för några decennier sedan var föregångslandet när det gäller vård och omsorg.

Jag tänker att denna bild av Sverige är ett praktexempel på hur politikerförakt föds.
I nyhetsprogrammen hör och ser vi hur Annie Lööf och de andra broilerpolitikerna talar om och lovar att hela Sverige ska leva.

BB i Sollefteå läggs ner därför att landstingspolitikerna vill spara pengar. Många av dem som bor i området försöker ockupera sjukhuset för att visa politikerna och sjukhusledningen att nu är det allvar, vi accepterar inte beslutet. För i ett land där god vård är en av de viktigaste politiska frågorna är det ett hån att, trots folkets uttalade vilja, stänga BB.

Jo, det är miljoner minus i budgeten, men då måste politikerna på landstingsnivå, på regeringsnivå eller tillsammans komma på en lösning, vara kreativa och omfördela pengar. Det där med kommunalt självstyre för ju aldrig bli ett argument som används mot folket. Nu gäller alternativa lösningar. I annat fall blir Annie Lööfs tal om satsningar på glesbygd och att hela Sverige ska leva tomma floskler.

Vad värre är, det är ur denna verklighet som missnöjet gror och allt fler ropar på små trumpnissar. Allt fler lyssnar till dem med enkla lösningar, populisterna får fler röster och Sverigedemokraterna kan än en gång skåla för nya framgångar.

Västernorrlands landsting behöver 15 miljoner för att hålla BB öppet. Se till att dom får det, Annie, och alla ni andra ordbajsare. Gör något för en gång skull!

IMG_3818
Annie Lööfs trovärdighet? Zero!

När mardrömmen blir verklighet

donald
På fredag blir mardrömmen verklighet!
In i det längsta har jag haft en stark inre förhoppning att det är en mardröm, jag har hoppats att jag ska sätta mig käpprak upp i sängen, kallsvettig men lycklig. Jag har fantiserat om att jag ska höra mig själv säga:
”Det var en dröm, tack gode Gud, det var en dröm, en mardröm!

Nu tvingas jag inse att det inte är en mardröm. På fredag kommer Donald Trump att bli USA:s president. Och det finns ingenting jag kan göra för att stoppa det. Intoleransens, antidemokratins och ondskans mörka moln har varit synliga länge. Men så länge det har funnits blå himmel har det också funnits hopp. Så har jag tänkt. Så har många tänkt.

Jag tillhör den privilegierade generation, 40-talisternas, som fått leva med framtidstro och trots många bakslag har ljuset alltid funnits där. När amerikanarna landade på månen var ingenting omöjligt och när Gorbatjov rev muren fanns inte ett mörkt moln så långt ögat nådde. Många oväder har kommit sedan dess, men de har alla dragit bort för bättre tider. Så har det varit men så är det inte längre.

På samma sätt som en del envist förnekar klimathoten, på samma sätt har jag vägrat att inse att Donald Trump faktiskt kommer att bli president för världens mäktigaste land. Problemet är att när Trump svär presidenteden så innebär det grönt ljus också för antidemokratiska, mörka krafter på andra håll världen, inte minst Europa. Det vet vi. Så när de svarta molnen täpper till den sista strimman av ljus på fredag så kommer det att ta lång tid innan molnen drar bort.

Till mina barbarn säger jag givetvis att det kommer en ny vår, att en stjärna ska visa sig i en hoppfull springa bland molnen och leda dem till bättre tider. Så kommer det att bli, så måste det bli.

Inför framtiden hoppas jag, trots allt, att följande dialog kommer att utspela sig mellan mina barnbarn:

”Kommer ni ihåg när den där egocentriska gubben Donald Trump blev president i USA? Jag minns att farfar hade tårar i ögonen. Det var ta mig fan värre än tredje klassens skitkomedi från Hollywood.”

”Ja, och mormor flyttade ut på landet och skaffade höns för att få lite intellektuellt utbyte.”

”Vilken tur att det blev kortvarigt, det hade kunnat bli en tevesåpa som tagit död på hela globen.”

”Putin till vänster och Trump till höger, vilket skräckscenario.”

”Det var en evig tur att domaren var en kvinna som diskvalificerade båda två för regelbrott, gubbvälde och inkompetens.”

”Ja, det blev en kvinna till slut. Det slutade bra, trots allt. Nä, kom nu så går vi ut i solen och drömmer om framtiden.”

”Jakten på Gråmännen”

img_1528

Vill du läsa min bok?
Beställ på webben. Gå in på Solentro, tryck på rubriken Bokhandel, hitta min bok, tryck på Till boken och sedan är det bara att beställa. Du får en spänningsroman, fantasy, på 428 spännande sidor för 170 riksdaler. Boken trycks just nu så det kan ta några dagar innan du får den. Du kan också besöka en bokhandel och beställa men där blir den mycket dyrare. Så mitt tips är att du kör på Solentro. Har du tur att känna författaren kan du ju alltid kontakta honom och förhandla till dig ett bättre pris. Försöka duger! Så här börjar boken:

”En solig helgdag år 1585 red två Gråmän in i Det Fria Landets huvudstad Mormosa. Staden låg på en höjd med de lätt sluttande soriodlingarna mot norr och maurobärsträd samt vin och olinderträdsodlingar åt söder. Mormosa bestod av en mängd små och större runda torg med anslutande gränder och staden kunde liknas vid en samling stjärnor kopplade till varandra. Nu, när dagen ännu var ung, badade torgen i sol men nästan alla gränder låg i skugga.
Det var lugnt och fridfullt på kullerstensgatorna denna sensommardag. De flesta invånarna var lediga, många tillbringade dagen i parkerna och njöt av sol och spel, andra satt och dåsade utanför sina dörrar eller drack stör, en brygd gjord på den finaste humlen. Stören gav inte bara ett behagligt rus, den ansågs också vara bra mot förkylningar och lindrigare värk. En del föredrog drovel eller piljevin. Men de flesta satt på någon av de många serveringarna på de små torgen och drack te, ett mycket speciellt och hälsobringande te från salidbusken som skingrade sorg och bidrog till att göra livets vedermödor uthärdliga.
Invånarna var avspända och anade ingen oro när de två främlingarna red genom Mormosa…”

karta

God Jul o Gott Nytt år

Tack för all uppmuntran under året. Min bokkrivning har inneburit att det har varit lite glest med inläggen på den här sidan under året. Ja, och så det där med hjärtinfarkten förstås. Nu är jag 18 kilo lättare och mår bättre än på decennier. Det borde vara en bra utgångspunkt för 2017.
radjur

liten-fagel-2

hare

”Jakten på Gråmännen”

img_1528
Första provtrycket. Boken är klar ”Jakten på Gråmännen”. Knappt ett år har jag pulat med dessa Gråmän. En fin julklapp till mig själv och förhoppningsvis till många andra som gillar fantasyromaner. För det är vad det är. Den utspelar sig på medeltiden i ett land få av oss, kanske ingen, känner till. Det är en bortglömd del av världen men jag har kommit över gamla skrifter som berättar en del av dess hemlighet. Det är en bok för unga vuxna, men ingen läsning för knäsvaga. Så därför får Uno, 10 år, som boken är skriven för, vänta några år innan han kan läsa den. Det är en bok om en isolerad by där det sker ganska obehagliga saker, en by där Gråmännen har sitt hem, en by med en källa med grönt stärkande vatten och med en metall, alma, som är hårdare än någon annan metall och nästan lika lätt som bambu. Men i grannlandet Befrielsen och i dess huvudstad Mormosa får den nya Härskarinnan, Lorinda den II:a av Rödsten, vetskap om vad Gråmännen håller på med. Då börjar jakten……
Det är en bok om hur svårt det är med demokrati, om hur svårt män har för kvinnor med makt, om religionens elände och om vansinniga beslut som fattas av människor under press. I den här boken är kvinnorna de kloka, de som tänker först och handlar därefter. När Lorinda kom till makten sa Mormosas kvinnor, de som röstat fram henne: ”Aldrig mer än man vid makten”. Det är svärd och blod men jag hävdar bestämt att detta är en bok för kvinnor.
img_1540

Vaccinatörernas Zlatan

Jag har alltid varit rädd för sprutor. Trots två hjärtinfarkter med mycket sprutor och blodprov som följd har jag gärna avstått om jag haft möjlighet. Jag har visserligen agerat som en slags sprutgivarnas Schwarzenegger, under hans ”terminator”period. Efter den senaste infarkten i våras var jag tvungen att själv ta två sprutor med waranliknande preparat två gånger om dagen i magen. När det äntligen var över efter två veckor var hela min mage blålia.

Min skräck för sprutor grundades på 50-talet. När jag var liten hade jag falsk krupp, varje vår och höst fick jag svåra andningsproblem. Till slut så allvarligt att vi fick åka till sjukhus för att ta sprutor med ett innehåll som skulle hjälpa till att öppna luftvägarna. Jag möttes av en skäggig, mitt minne är ovårdad, läkare på Karolinska. Sprutan han visade mig, en livrädd sexåringen, var stor som end raket och skulle tas i ryggen. Jag höll min mammas hand och skrek som en stucken gris när han körde in den mellan kotorna i ryggraden. Det är svårt att komma över sådana minnen.
Min rädsla har nu på äldre dagar avhållit mig från att ta den årliga vaccinationen mot influensa. Tills nu. Läkare har å det bestämdaste givit mig rådet att ta sprutan, jag tillhör ju dem som ligger i riskzonen.

I dag stod jag där på vaccinationsmottagningen tvärs över gatan och sa med klen stämma att jag skulle ta den där vaccinationen mot årets influensa. En äldre och mycket vänlig sköterska tog med mig in i ett litet rum, bad mig sitta på britsen och låta vänster arm hänga fritt.
Hon satte sig på en pall och tvättade rent med en tuss. Jag stålsatte mig och blundade. Fyra sekunder senare stod hon upp igen.
-Ska jag inte få någon spruta? frågade jag.
-Det är klart!, sa hon.
-Du har ju inte ens rört mig, sa jag.
-Dom kallar mig vaccinatörernas Zlatan, sa hon.
-Du har botat min sprutfobi, sa jag.
-Då kan du väl komma tillbaks till mig nästa år, sa hon.
-Måste jag vänta så länge, sa jag.
-Det finns annat du kan vaccinera dig mot, sa hon.
Vilken dag! Vilken lättnad!

En skitvecka!

Jag sitter här med en grym ryggvärk efter ett ha bytt hjul på bilen i minusgrader, snålblåst och snöglopp. Men det är inte därför som den här veckan har varit en skitvecka.

Det är i första hand en skitvecka därför att det som inte fick hända har hänt.

”Maybe I`m foolish, maybe I’m blind, thinking I can see thru this and see whats behind. Got no way to prove it, so maybe I´m lying.
But I´m only human after all… Don’t put your blame on me” (Human – Rag´n´Bone Man)

Hitler var farsans huvudvärk. Han mådde inte bra av den. Den tog inte livet av honom, men den bidrog.

Nu har jag fått värken, min sitter i ryggen men det är inte ett dugg bättre. Det är inte mitt fel, men jag har nog mitt ansvar. Borde ha gjort mer. Jag, vi alla, borde ha lyssnat på dem som inte har det jag har, vi har.

När muren föll tänkte jag att det var början på något gott, inte början på slutet av det som kunde ha blivit så bra.

Så det där med barnen och barnbarnen. Dom är unga och ska inte behöva ha värk. Jag är ledsen för deras skull.

Och ovanpå alltihop blev det mildare och sen kallare och så blev det is på den väg jag promenerar. Och så dog Leonard Cohen, en förebild och inspiratör som lärt mig så mycket.

En riktig skitvecka!

Samtal med en skarv

skarv-1
Jag står på bron över forsen och ropar:
”Är du en örn?”
Förvåning.
”Är du dum… eller är du från Stockholm”, frågar skarven.
”Från Stockholm”, svarar jag.
”Har du sett en örn med simhud mellan tårna?”
”Du har örnnäbb”, säger jag för att inte framstå som en total idiot.
”Om jag vore en örn skulle inte alla vilja skjuta mig”, säger skarven.
”Varför vill alla skjuta dig?” frågar jag.
”Jag lämnar förödelse efter mig.”
”Hm… jag tycker du är fin”, säger jag.
Skarven visar näbben i profil och breder ut vingarna.
”Vill du krama mig?”

skarv-2

1 of 36
12345