Partiledarna stressar från den ena utfrågningen till den andra, de piskas med frågor, provoceras och hånas. Efter valdebatterna står de självutnämnda experterna, journalisterna, och värderar, sätter betyg och kommenterar klädsel och ansiktsuttryck.
”Jag tycker Lööf vann, hon var på hugget i dag.”
”Hägglund ger jag en knapp tvåa, han såg så trött ut.”
”Åkesson var blek, men det är han väl alltid, vit alltså…”
”Löfven visade sitt rätta jag när han fäktade bort Lööf, sådan är socialdemokratin.”
”Måste Romson vara så sur jämt?”
Ja, så håller de på. Och partiledarna tvingas delta i alla tänkbara utfrågningsupplägg. Den ena märkligare än den andra. Så ska det gärna, särskilt i svt, vara lite roligt mellan frågorna. En komiker ska lätta upp stämningen. Det får inte bli för allvarligt för då kanske tittarna tröttnar.
Och så dessa återkommande analyser med uppgjorda frågor mellan journalistkollegor. Eller kortintervjuer med någon inringd expert. Hittar man ingen utomstående med kunskap i en aktuell politisk fråga haffar man en kollega i korridoren, någon reporter som kastas in i sminket och sedan får bli dagens expert i en kortutfrågning i t ex Aktuellt.
På detta de fria medierna där alla tycker allting om alla. Där hamnar fokus inte sällan på vidsidanom-händelser, som utseende, klädsel och uppförande. Lite näthat på det.
Frågan är om denna valshow förenklar eller försvårar för väljarna. Partiledarna dras med i pressen och hysterin och kastar ut det ena förslaget efter det andra. Och vi får två helt motsatta bilder. Enligt de rödgröna håller Sverige på att gå under medan Alliansen påpekar att Sverige klarat krisen i Europa bättre än något annant land.
Det är en gåta att någon vill vara politiker på den här nivån och tvingas deltaga i denna cirkus.
Möjligen sitter jag här och kastar sten i mitt eget lilla glashus… den kritiken är svår att försvara sig mot. Men kanske bör vi som deltar gå ut ur cirkusen för en stund och fundera lite. Dra efter andan och ta det lite lugnare. Eller?
Du har så rätt, Peter. Och jag känner mig en smula träffad – med rätta. Cirkusen som pågår har jag varit del av utifrån mediaperspektivet sedan så länge, att jag har svårt att frigöra mig. Känner mig dock mycket friare i tyckandet nu. Men en cirkus är det med väl inövade nummer.
Jo, jag försöker bara vara lite självkritisk. Vvi tillhör ju både i den där cirkusen. Men vi, eller i alla fall du, tillhör ju de aktörer som gör ganska sansade nummer, tycker jag nog.