Posts by: Peter

Efter dagens maktspel om talmansposterna i riksdagen har sju partier vänt demokratin ryggen. Jag är inte Sverigedemokrat, men jag är demokrat och jag hatar översittare. Jag håller med Lotta Gröning, kolumnist på Expressen:
”Jag sörjer vår demokrati. Vi borde alla tända ett ljus och tänka på vilka enorma uppoffringar människor gjorde för att ta oss hit… Länge var vi stolta över den svenska demokratin och det inflytande människor hade över sitt eget liv och sin egen vardag. Nu har vi hamnat i en situation där många känner sig helt maktlösa och där politikerföraktet flödar… Det värsta är att det agerande som de sju partierna nu hänger sig till att inte prata med det åttonde helt undergräver deras förtroende. De är i full färd med att skapa ett översittarsamhälle”.

– Översittare i riksdagen –

Fiskgjusen och kråkan

Då var det dags för en sådan där satir igen:

”Hej, kråkan! Hur är läget?
”Typ, som vanligt, lite kraxigt så här på hösten.

”Jag har ett förslag. Vi gjusar tänkte att du skulle bi en perfekt kraxman.”

”Skämtar du? Vad skulle korpen, kajan och skatan säga då?”

”Se på mig! du, vem bryr sig om dom? En kråka är ju så mycket mer…”

”Det är något lurt med det här. Vad ska jag göra i gengäld?”

”Du ska välja mig till fåglarnas mästare, fåglarnas fågel. Du får en fisk som tack.”

Hägeryra


”Brr… det är blåsigt i dag. Men jag står här och spanar efter vår gäst.

”Bättre att röra på sig lite.”

”Den här uppvisningen bör imponera på nykomlingen.”

”Vi gör i ordning gästredet.”

Vi bjuder på grodlår till middag.”

”Hola! Äntligen Sverige. Jag är en brunpelikan och kommer från Karibien och söker nu lyckan i ert varma klimat.”

Det svenska fårhemmet


”Hej, jag heter Jimmie. Jag får inte vara med i flocken. Som du ser är jag inte vit som dom andra. Det är väl därför. Ja, och så har jag lila öronklämmor, det gör inte saken bättre. Fast det är lite konstigt, att jag inte får vara med alltså, eftersom vi svarta får har ökat mest i flocken och att försäljningen av svart ull går hur bra som helst.

Dom vita säger att jag inte får vara med just därför att jag är svart och att jag har kontakter med, ja, du vet, han med hornen. Dom säger att han har påverkat mig och att om jag får inflytande så kommer det att gå illa för gårdens katter. Det är inte sant. Allt jag vill är att få ordning och reda och då krävs ett förbud. Kringstrykande vildkatter är ett problem eftersom nästan alla vill komma hit. Vi har redan på tok för många katter. Vi måste ha mat för dom som redan är här innan vi tar hit fler.

Dom vita fåren säger att dom är emot mobbning. Men det är ju inte sant. Dom mobbar ju mig. Det är konstigt eftersom jag vill samma saker som dom, ja, med undantag för antalet katter då…

Jag vill att gården ska vara ett fårhem där alla får vara med, även en och annan tam katt.”


”Mjau. Tro inte på det där fåret. Med sin blotta närvaro lockar han hit vargen som redan stryker kring gärdsgården. Nej, det är inte vi katter som det är för många av, det är fåren som ska bort, de svarta fåren.”


”Skulle jag stryka kring gården? He, he, he…”


”Jag heter Annie och gillar katter. Min ull är finare än Jimmies, se själv. Jag ska leda flocken!”


”Puh, jag skuttar till en annan gård. Här är ju rena sandlådan.”

En juste fight kan lösa problemet


Sitter här på ljugarbänken och funderar lite. Det är ju fan att man inte kan ordna en majoritet i det här landet, tänker jag. Tänker att man kanske skulle lösa det hela med en boxningsmatch istället. Prat funkar ju inte. Partiledarna har ju nästan snackat ihjäl sig utan att komma någonstans. Löften är som dimma. När solen går upp går det åt pipsvängen. Nej, ställ Ebba i den ena hörnan och Jonas i den andra. Så får dom puckla på varandra tills någon får en knock out. Den som ligger ner får ge sina mandat till vinnaren. Det är så jag tänker här på bänken.

En häger glider förbi nere vid dammen. ”Ge fan i mina guldfiskar!” skriker jag.

”Jag röstfiskar”, svarar hägern.
Jag fnyser. Reser mig och tar katten under armen. Det är dags att gå in till soffan.

90 000 ska dö


Visste du att det finns fler älgar, 350 000, än mjölkkor, 337 000, i Sverige. Cirka 300 000 jägare ska skjuta 90 000 av de 350 000 älgarna i år. Sedan ska köttet konsumeras, 12 000 ton älgkött per år.
Mycket älgar och mycket kött, tänker jag och får den där bilden i huvudet. Så jag börjar räkna…
Tänk dig en fotbollsplan, 60 meter bred och 90 meter lång. Placera så mycket älgar det går på den planen, varje älg får en yta på 3 kvadratmeter, en meter bred och tre meter lång. Ställ dem bredvid varandra. Då skulle det rymmas 1 800 älgar på en fotbollsplan. För att få plats med 90 000 älgar krävs då 50 fotbollsplaner.
Se den bilden från luften, 50 fotbollsplaner packade med 90 000 älgar. Vi snackar 270 000 kvm proppade med liv och energi.
Ja, det är sånt jag ägnar mig åt några dagar före valet…

När journalister blir aktivister går det åt helvete. Det visar Svt:s Uppdrag gransknings rapportering om anklagelserna mot Aftonbladets förre medarbetare Fredrik Virtanen med glasklar tydlighet. Granskningen är en råsop mot etablerade medier men den har också skapat frågetecken kring stora delar av den svenska metoo-rörelsen.

– Backlash –

Mat och mode i fågelvärlden


Som blåmes föredrar jag en lätt liten larv, nyttig och näringsrik.

Som ni ser har jag i sommar förstärkt punkintrycket. Det slår aldrig fel. Den passande masken skrämmer larverna och blir då lättare att fånga.


Flugsnapparen föredrar en mer varierad kost.

Eller varför inte en tvestjärt, mycket mat.

Fru snappare kan tänka sig en lite fluga…

… eller en stor fluga

Den här krabaten tar vad som helst.

Terrorns hus

House_of_Terror-House_of_Terror-20000000009508493-500x375 2
Jag och Lena står på Andrássy-boulevarden i Ungerns huvudstad Budapest. Regnet har upphört och solen skiner på oss. Och det är värme vi behöver nu. Vi känner båda en inre kyla, vi har just kommit ut från The House of Terror, Terrorns hus.

Det som i dag är ett museum och kallas Terrorns hus var en gång huvudkvarter för både nazisterna och för kommunisternas hemliga polis. I femtio år fick befolkningen i Ungern utstå terrorn, först från tyskarna och sedan från Sovjetunionen.
images
I Terrorns hus har Lena och jag tagit del av överlevarnas historier och vi har sett tortyrrummen och fängelsecellerna i husets källare. Vi har stått i den cell där Raoul Wallenberg under en period var fängslad. Där i tortyrens källare kändes skräcken och det fasansfulla så starkt att det nästan var svårt att andas. I byggnaden har människor fängslats fram till 1989 och de drabbade var personer som inte gav vika för kommunistregimen.
IMG_2906 2
Ute i solen i det vackra Budapest möts vi av vänliga EU-medborgare, vi går i en leende, välskött stad och det som vi just har bevittnat i Terrorns hus känns så främmande, så avlägset. Men det är någonting som inte stämmer. Känslan blir mer påtaglig när vi passerar premiärminister Viktor Orbáns palats. Viktor Orbán, mannen som begränsar press- och yttrandefriheten och som bannlyser flyktingar och talar om en islamistisk invasion. Det är då vi känner av kylan igen.

Under vår vistelse i Ungern fick Lena och jag förmånen att få följa med Sveriges ambassadör i Ungern, Niclas Trouvé, i hans engagemang för mänskliga rättigheter och hans arbete för att informera om Raoul Wallenberg.
Vi besöker bl a en manifestation, March of the living. Tusentals människor vandrar på Budapests gator till minne av offren för förintelsen. Den svenska författaren Majgull Axelsson är en av talarna. Hennes senaste bok ”Jag heter inte Miriam” handlar om en romsk kvinna i krigets Europa och hennes kamp för att överleva. Romerna är en grupp som enligt Majgull Axelsson är satta under hårt tryck under Orbán.
IMG_2908
Men så finns det också värme och hopp i Ungern. Vi får följa med Niclas Trouvé till Szerb Antal High School, en skola i en förort till Budapest som deltar i det så kallade kubprojektet instiftat av Raoul Wallenberg Academy. Eleverna får
använda sin kreativitet och visa hur de kan stå upp för sin mänskliga rättighet med hjälp av text, bild, film, teater och installationer. Projektet pågår i flera länder i världen.

När Niclas talar inför klassen om Raoul Wallenberg och elverna berättar att de valt att illustrera Rätten till frihet, en av de 30 mänskliga rättigheterna, ja, det är då värmen och hoppet inför framtiden återvänder. Efteråt talar jag med eleverna och de berättar om sina förhoppningar om en värld med öppna gränser, demokrati och frihet.

När vi lämnar skolan är kylan från Terrorns hus borta. Och vår förhoppning är givetvis att den kylan aldrig återvänder.
IMG_2885

1 of 41
12345