Jag sitter här med en grym ryggvärk efter ett ha bytt hjul på bilen i minusgrader, snålblåst och snöglopp. Men det är inte därför som den här veckan har varit en skitvecka.
Det är i första hand en skitvecka därför att det som inte fick hända har hänt.
”Maybe I`m foolish, maybe I’m blind, thinking I can see thru this and see whats behind. Got no way to prove it, so maybe I´m lying.
But I´m only human after all… Don’t put your blame on me” (Human – Rag´n´Bone Man)
Hitler var farsans huvudvärk. Han mådde inte bra av den. Den tog inte livet av honom, men den bidrog.
Nu har jag fått värken, min sitter i ryggen men det är inte ett dugg bättre. Det är inte mitt fel, men jag har nog mitt ansvar. Borde ha gjort mer. Jag, vi alla, borde ha lyssnat på dem som inte har det jag har, vi har.
När muren föll tänkte jag att det var början på något gott, inte början på slutet av det som kunde ha blivit så bra.
Så det där med barnen och barnbarnen. Dom är unga och ska inte behöva ha värk. Jag är ledsen för deras skull.
Och ovanpå alltihop blev det mildare och sen kallare och så blev det is på den väg jag promenerar. Och så dog Leonard Cohen, en förebild och inspiratör som lärt mig så mycket.
En riktig skitvecka!