Folkpartiet Liberalernas ledare Jan Björklund vill bidra med svensktillverkade vapen i kampen mot IS. Den forne militären talar som en militär i termer av krig och mer hämnd. Och han är ju inte ensam. Till och med vår statsminister har vaknat ur sin 70-tals dvala och insett att ”vi”, dvs han själv och hans regering, inte riktigt har fattat vilken tidsålder vi lever i. De har totalt missat sin viktigaste politiska uppgift, att på allvar förebygga utanförskap.
Björklunds förslag att erbjuda vapen innan Frankrike och övriga EU enats om hur IS ska bekämpas känns fel. Helt korkat faktiskt. Det är inte omöjligt att Sverige tvingas delta militärt eller med svenska vapen som en del i kampen mot terrorismen. Men fokus borde ligga på något helt annat.
Björklund och de andra partiledarna borde tala mindre om krig och vapen och mer om hur vi kan förebygga att unga män och kvinnor ansluter sig till terrororganisationer. För sanningen är att vi aldrig kan bomba bort IS. Organisationen är som en hydra. Dödar man en cell växer en annan ut någon annan stans. Och de blir fler, en död, minst två nya.
Jo, det fria samhället, måste försvaras. Och i vissa fall måste vi skjuta först. Men det som regeringen och politiker i alla partier borde enas om är en gigantisk satsning i kampen mot utanförskapet i våra förorter. Unga män och kvinnor utan hopp att bli sedda, utan hopp om att få jobb eller bli integrerade, det är dem vi ska värna om. Dessa unga måste räddas innan de blir likgiltiga och hatiska.
Psykologin kan ju ett barn förstå. Om du får en utsträckt hand där i utanförskapets mardröm, en hand med pengar och erbjudanden om att bli sedd och få kämpa för något stort och meningsfullt, ja, då är det förståligt att du tar den utsträckta handen. För det finns inget meningsfullt alternativ.
Därför måste miljoner och åter miljoner satsas på utbildning och hjälp till jobb i dessa områden. Björklund borde ha sagt att nu ska de nya liberalerna krossa utanförskapet i Sverige. Nu ska ingen invandrare lämnas i rännstenen. Och statsministern borde ha haft modet att säga:
”Vi ska ta emot så många flyktingar vi bara kan. Men inte fler än att vi kan erbjuda dem en mänsklig tillvaro i Sverige. Det innebär tak över huvudet, utbildning, jobb och en garanti mot utanförskap. De vi inte klarar att ta emot är övriga Europas ansvar”.
Han skulle sedan ha dragit efter andan och visat på sin kreativitet och ledarskap. Han borde ha sagt:
”En för alla, alla för en. Regering har beslutat att satsa miljarder på förebyggande åtgärder i de fattigaste förorterna. Full integration före 2020”.
Det är i de bortglömda förorterna, i fattigdomen och hopplösheten, som det stora hotet finns.
Gör något åt det!