Journalisterna, mina forna kollegor, flåsar med tungan i backen:
”Nu kommer den eller hur, kraschen, bostadskraschen, ballongen spricker och tusentals barnfamiljer med stora lån får sina drömmar krossade, eller hur? Nu kommer den va? Kraschen?”
Politikerna vrider obekvämt på sig:
”Nja, marknaden är överhettad men…”
Journalisterna:
”Ja, men då blir det väl en krasch, eller hur?”
Politikerna…:
”Vi följer utvecklingen…”
J:
”Följer? Vad gör ni? Nu när det är krasch…nästan…snart?”
P:
”Vi är ju överens om amorteringsverktyget….”
J:
”Men kraschen är ju här nu. Räntorna då… när smäller det?
P:
Går vi för snabbt fram kan vi skapa en oönskad utveckling… men vi följer….”
J:
”Följer fram till kraschen, den kommer ju nu eller hur? Eller hur?”
P:
”Vi storsatsar på nybyggnation men vill ta hänsyn till människor ekonomi…..”
J:
”Hur många kommer att falla, ja, hur många barnfamiljer kommer att krossas av kraschen?”
P:
”Vi ska undvika en…”
J:
…krasch, men det är ju redan en krasch, det säger ju konjunkturinstitutet… nästan. Snart, i morgon?
P:
”Vi följer…”
J:
Säg att det blir en krasch, SNÄLLA. Det är en bostadskrasch. Det är KATASTROF… SÄG DET…SNÄLLA”
Jag undrar lite över vilka det är som skapar kriserna i vårt samhälle. Vilken journalist blir först med nålen i ballongen.