Löftesbrott. Är inte det ganska allvarligt? Att ljuga medvetet är på något sätt ännu värre. Om den som ljuger har makt är det i vissa fall straffbart. Den politiker som innan valet ser dig i ögonen och lovar att inte höja skatten men som efter valet höjer skatten borde kanske stå vid en skampåle mitt på torget.
”Ja, jag ljög för att få din röst.”
Magdalena Andersson, finansministern, är något av en expert på att lova en sak och göra en annan. Det som inte skulle bli någon skatt blir en skatt. Och när någon ställer frågan om löftesbrott blir svaret att alla nog förstår att det handlar om anpassning till verkligheten. Ett löfte är lätt som luft i förhållande till verkligheten.
Vi ser lögnen men bryr oss inte. Det vet Magdalena Andersson och hennes partikompisar. Och kör det ihop sig, om det blir en svekdebatt, ja, då kan man alltid skylla på Miljöpartiet.
”Vi var tvungna att kompromissa.”
Vill vi ha det så här?