Jul är inte riktigt min grej. Inte längre. Och när tomtarna på huvudstadens gator konkurrerar ut tiggarna från Rumänien blir det bara för mycket. Men det fanns en tid när radhuset, som vi bodde i då, hade frostiga snöstjärnor på rutorna, en tid då vi alla var inbäddade i meterhög snö.
I ca 30 år har Lena och jag fixat julen. Först tillsammans med föräldrar, syskon och släkt. Sedan kom barnen, då blev det roligare. Jag klädde ut mig till tomte, som han på bilden. När den förstfödde, Jonas, kunde gå hjälpligt tultade han med som tomtenisse. Vi gick runt bland radhusen och delade ut klappar och jag fick en styrketår på varje ställe, som sig bör. När barnen växte upp var det inte lika kul längre. Den tonåring finns inte som vill klä ut sig och gå runt med en säck i sällskap med farsan. Det är skämmigt. Men min lever var glad.
Och så nu, barnbarnen. På med skägget och tomtedräkten. Jodå, det är oslagbart med små barn och jul. Men det blir inget spring i trapphuset, inga klappar till grannarna. Nuförtiden bjuds inte tomten på en stark. Det är nyttigare med alkoholfri glögg eller något annat lika vedervärdigt. Kanske är det något fel på de yngre generationerna. Allt ska vara så rätt, smalt och nyttigt. Gubbar som drar omkring med små barn för att få sprit. Det är oförsvarligt. Borde anmälas!
Ja, det är annorlunda nu.
Titta på bilderna. Den första, svartvita, tycker jag är helt ok. Det är en äldre man som lirar saxofon i ett gathörn i Stockholm. Han är en del i gatuvimlet som piggar upp. Han fryser lite och har dragit på sig en jacka och mössa.
Men samma bild i färg är något helt annorlunda. Det är bara fel. En snubbe som tror att han får mer pengar om han kör tomtetricket. Till påsk är han klädd i gult. Nej, den här tomten gör inte julen roligare. Och så funkar inte den här röda tomten utan snö. Om det hade varit drivor av snö på bilden hade jag kanske kunnat ge en tjuga i säcken. Utan snö får han tuta i sin sax tills dess han blir hämtad av sin fru i en silverfärgad BMW.