Och in kom Gudrun! Ja, du vet, Schyman!
En tid efter att Gudrun Schyman valts till partiledare för Vänsterpartiet 1993 var hon på studiebesök på TT som då låg på Kungsholmstorg i Stockholm. Jag jobbade där då. I åtsittande kjol och röda högklackade skor gled hon förbi redaktionen. Intelligent, snabb i repliken och med en oemotståndlig utstrålning log hon sitt vinnande leende, tog avstånd från kommunismen och lyckades säkert få flera osäkra väljare bland mina kollegor att bestämma sig för vilket parti de skulle rösta på vid nästa val. Hon var bra på det, att få nya väljare till partiet. Under sin tid som ordförande lyckades hon fördubbla partiets riksdagsrepresentation.
Jag tänker på Gudrun nu när krisen är ett faktum. Nu när det blir extra val. Det är ju Gudrun som kan göra skillnad i mars. Det är ju hon och hennes Feministiska initiativ som skulle kunna bryta det parlamentariska dödläget.
I höstas stod hon på tröskeln till riksdagen med Fi. Om hon kommit in hade hon med största sannolikhet blivit inbjuden till Stefan Löfven. Med sin erfarenhet och intelligens hade hon säkert givit statsministern ett och annat råd. Troligen hade Löfvens beslut då blivit klokare och det är inte osannolikt att han med Gudruns hjälp och mandat hade fått igenom sin budget.
Nu vädrar Gudrun och hennes volontärer i Fi morgonluft. ”Nu jäklar, nu ska vi in i värmen!”
Ja, tänk om?
Jo, det vore skojigt med litet Gudrun i riksdagen. Nu tror i och för sig jag att kommunistmedia kan ha bränt sig förra valet, de eliminerade ju faktiskt 3% kommunistiska röster. Så inte säkert att de satsar på Gudrun igen.