Älgen är död

Vreta. Gästrikland. Oktober. 2014.

Älgen är död. På jaktens första dag fick han sätta livet till. Han blev två år. Hornen är ännu små. Nej, någon tolvtaggare var han inte eller… fick aldrig bli. Han ser ynklig ut där han ligger, på släpet. Han har gjort sitt. En vacker höstdag i oktober var han på fel ställe vid fel tidpunkt. När skottet gick av hade han inte en chans. Kanske drevs han mot döden, skrämd av hundarna. Men det är inte mycket att snacka om egentligen. Han gjorde ett misstag, ett förödande misstag.

Älgen är död. Men när jaktlaget samlas vid slakthuset i ladan är det glada miner. En älg skjuten bara några timmar in på första jaktdagen. Det kan bli en bra höst, en bra älgjakt. De kommer i sina bilar förr att sluta upp och hjälpa till, kommentera och dra en del skämt. En tonåring står vid släpet och tittar. Mitt emot honom står mästaren med händerna i byxfickorna. Han kan sin sak och har mycket att lära ut.

Älgen är död. Där magen en gång fanns är det bara ett stort hål. Hans inälvor togs bort redan i skogen för rovdjuren att festa på. Nu ska han upp på kroken i ladan. Där ska han hänga några dagar innan det där dags att stycka. Köttet blir mörare om det får hänga ett tag. Men skinnet ska av först. Några av männen tar fram sina vassa knivar. Det krävs kunskap och erfarenhet att flå en älg och jag blir imponerad av deras hantverk, deras skicklighet. De börjar på benen , strax ovanför klövrarna, några snitt och sedan dras skinnet av. Alla hjälps åt, teamarbetet fungerar utmärkt. När älgen hänger på kroken och hissats upp är det dags att bege sig ut i skogen igen.

Älgen är död. När solen går ner kan jag höra nya skott djupt inne i skogen. Och på vägen utanför mitt hus kommer ett annat jaktlag i sina bilar på väg hem. På en trailer ser jag ett par horn sticka upp. Det är ta mig tusen en tolvtaggare.