Vill du gå med i en vetenskaplig studie och få en gratis prostatacancertest? Frågan ställdes i ett brev från Karolinska Institutet. Studien, kallad Sthlm 3, genomförs i samarbete med Stockholms läns landsting. Om jag deltog i studien skulle jag alltså få ett gratis test. ”Några minuter idag. Många liv i morgon.” Vem, i min för sjukdomar känsliga ålder, kan motstå det?
Jag tackade ja och skickade in en omfattande enkät om mina sjukdomar, mitt liv och om mina dåliga vanor. Ja, och så fick forskarna mitt blod.
Jag har tidigare i andra studier låtit läkare i olika forskarstudier kolla på det ena och andra, som om stora kroppspulsådern håller måttet eller att mina tarmar är ok. Och nu var det alltså prostatans tur. Det gick några veckor och så fick jag ett nytt brev från Karolinska Institutet. Mitt blod var nu analyserat. Jag öppnade kuvertet och läste brevet. Där stod:
”Du genomgick nyligen en prostatacancertest… Resultatet visar att du har en förhöjd risk för prostatacancer.”
Tystnad
Vårsolen gick i moln.
Satte mig i soffan och lyssnade till mina egna andetag. Nej, fan, inte det också. Det borde väl räcka med en hjärtinfarkt.
”Baserat på detta test rekommenderar vi dig att boka en tid hos en urolog för fortsatt utredning och vävnadsprovtagning.”
Jag läste medföljande bakgrundsinformation och tittade på prostatabilder. Jag hade förhöjda värden av prostataspecifikt antigen, PSA. Det betonades att förhöjda värden inte nödvändigtvis berodde på cancer. Av detta blev jag inte särskit lugnad.
Utsatt
En vecka senare satt jag hos specialisten på Sophiahemmets urologklinik. Xiaolei Fang skakade min hand och frågade hur det går med kisseriet. ”Fint”, sa jag. Sedan följde en rad intima frågor och jag svarade att det var ok med det mesta. Jag fick lägga mig på en brits och dra ner byxorna, en sjuksköterska hjälpte mig till rätta. (Puh). Xiaolei Fang förklarade hur vävnadsprovtagningen skulle gå till. Först bedövning sedan tolv (!) prover från prostatan. Nej, jag ska inte gå in mer i detalj hur det gick till. Men varje man och troligen de flesta kvinnor förstår säkert att det är en provtagning man inte direkt längtar efter. Sjuksystern räknade glatt ner… ”Nu är det bara tre kvar…”
När jag gick sa hon uppmuntrande. ”Du har en prostata som en tonåring.” Det lät gulligt.
En nervös väntan i fem (5) veckor. Hade jag cancer eller inte? Fem veckor där jag hade sällskap av en skugga, inget konkret men helt klart en skugga från någon som man vill träffa så sent i livet som möjligt.
I går kom svaret från Xiaolei Fang:
Vävnadsproverna som vi tog från din prostata var godartade. Det finns ingen cancer.
Jag älskar kineser och deras raka besked.
Vad härligt! Ett gott besked efter lång väntan. Trevlig helg!
Tack Ola. Ha det bra!
Under tiden dessa 5 veckor gick kanske du fick cancer någon annanstans? Lungan, ögat, njurarna eller kanske i blodet. Du är inte trygg innan din aska dumpas i minneslunden Evigheten.
Det är förvisso sant men det känns som om du nu försöker föra över din egen ångest på mig. Och vem vill vara 100 proc trygg?