Niklas Wahllöf skriver krönikor i DN-Kultur. Det händer att jag läser honom. Det händer att jag nickar instämmande åt hans texter. Ibland blir jag upprörd ibland likgiltig. Men efter att ha läst hans krönika den 8 maj: ”Uppdrag gransknings kålsuparteori är ett stort misstag” blir jag indignerad men samtidigt oroad över Wahllöfs tillstånd.
Med sin text, som handlar om Uppdrag gransknings reportage om nazisternas respektive vänsterns (läs Revolutionära frontens) våld, gör han, Wahllöf, en våldsam vurpa rakt ut i känslokylans ”jagharvaritmedettagochvetbäst” dimma. Han hånar Svt:s objektivitets- allsidighets- och rättvisesträvanden. Han avfärdar alltihop med sin kålsuparteori.
Bakgrunden är att Uppdrag granskning gjort program om det politiska våldet inom den extrema högern och sedan, den 7 maj, ett annat om extremvänsterns våld rubricerat ”Det goda våldet”. Wahllöf gillar inte att man gör så. Att Svt visar sanningen om våldet både till höger och till vänster. Wahllöf tror att Svt lägger våldet i vågskålar för att få balans, först högervåld, sedan vänstervåld. Svt ägnar sig åt kålsuperi, tycker Wahllöf. I programmet om vänsterns våld får vi se gästarbetare, vanliga svenskar och politiska motståndare som hotas eller misshandlas. ”Båda sidor slåss, skär och sprakar”, skriver Wahllöf. Och det där ju ingen nyhet och ingen blir klokare av det. Hur cynisk får en gubbe bli?
Jag såg inte det första men väl det andra programmet, det om extremvänsterns våld och jag blev fruktansvärt illa berörd. Jag visste inte att det inom vänstern fanns ett sådant föraktfullt hat mot oliktänkande och mot det vi kallar demokrati. Nazisternas våld känner jag till och det är givetvis lika fruktansvärt. All form av våld, inte minst politiskt våld, mot människor är avskyvärt.
Jag skulle vilja ta mig in Niklas Wahllöfs hjärna, hur ser den ut, vilka impulser ger den till Wahllöfs författartalang. Något fel är det ju. Någonstans där i hjärnans komplicerade vindlingar har förmodligen ett omdömeshaveri inträffat, kanske någon form av blockering eller början till utväxten av ett likgiltighetssyndrom. Hur fan kan man annars tala om kålsuperi samtidigt som Svt visar oskyldiga gästarbetare som blir överfallna och gravt misshandlade av människor (läs medelklass och överklassungdomar) som säger sig representera just arbetarklassen.
Kanske blir jag upprörd därför att jag själv har mina rötter inom vänstern, 68-rörelsen och ja, ni vet.
I en demokrati har alla rätt att säga sin åsikt. Det är jobbigt men något alternativ finns inte. Extremhögern liksom extremvänstern har rätt att demonstrera och framföra sina politiska åsikter. Men ingen har rätt att med våld tysta någon annan. När Uppdrag granskning belyser detta så är det inte läge att skriva en krönika om kålsuparteorin.