Helgläsning. Jag har med viss vånda plöjt igenom DN:s lördagsmagasin, delar av den. Där finns många intressanta artiklar av begåvade skribenter. Men det är lååånga texter.
Redigeraren inom mig vill gå in och skära bort. Långa pratiga stycken vill jag ta bort.
Så kommer en ny helgmorgon och med den DN:s söndag kultur. Noomi Rapace på omslaget. Och visst är det intressant att läsa om Noomi, men kanske inte så mycket, inte så långt. Så vänder jag sida och blir intresserad av en text om ”The tonight show”. Men jag orkar inte, texten är på tok för lång.
Min fru tycker att jag är en gnällspik. ”Det är väl bra att det finns helgläsning. Orkar du inte läsa så finns det säkert andra som gör det”, konstaterar hon bitskt.
Och så är det väl. Kanske skulle jag gnälla ännu mer om inte de där långa texterna fanns eftersom vår tillvaro i övrigt är så snuttifierad. Men de är journalisten inom mig som reagerar. Jag kommer att tänka på ett citat av den tidigare ordföranden i Kinas kommunistiska parti, Mao Zedong (1943-1976). Jag citerar ur hans skrift ”Om den inre partikampen”:
”Första anklagelsen mot det schablonmässiga skriverier i partisaker är att de fyller ett oändligt antal sidor med tom svada. En del av våra kamrater älskar att skriva långa artiklar utan innehåll, vilka starkt påminner om lortgrisens fotbindor, både långa och stinkande. Varför måste de skriva dessa långa och tomma artiklar? Det kan bara finnas en förklaring: de är fast beslutna att massorna inte ska läsa dem.”
Nej, jag tycker inte att DN:s, Svenskans eller några andra tidningars långa reportage är som lortgrisens fotbindor. De är vare sig innehållslösa eller stinkande. Men under min tid som redaktör och redigerare lärde jag mig att en text sällan blir bättre för att den är lång. Tvärtom, de flesta texter vinner på att kortas ner.
Självklart vill DN och de andra dagstidningarna vinna läsare genom att publicera genomarbetade, heltäckande reportage för att erbjuda ett alternativ till den snabbproducerade, inte sällan slarviga information som vi dagligen matas med på olika medieplattformar. Jag misstänker att det är en överlevnadsstrategi. Men jag tror att överlevnaden skulle bli längre om reportagen gjordes kortare. Sätt dem i händerna på en erfaren redaktör så tror jag att fler läser reportagen.
Fotnot: Kanske passar citatet av Mao även in på en lång rad svenska politiker.
Skrev inte du nyligen om at det var för mycket reklam i lördagsmagasinet. Nu tycker du att det är för långa reportage. Var är logiken kompis?
Logiken? Mindre reklam och fler men kortare reportage.