”Ändå målar jag mina läppar röda…”

Foto: Peter Dahlgren

Allt fler unga flyttar till storstäderna. Men de finns de som blir kvar.

 

Citat ur en ung kvinnas dagbok:

”Jag minns när jag var liten och min pappa sa:

”Du har hela livet framför dig, min ängel.”

Han var min ryggrad, min inspirationskälla.

Nu är det annorlunda. Jag är inte hans ängel längre.

Jag försöker ju bara leva, överleva, men det förstår han inte.

 

Nu är inte detsamma som då.

Hans moral och hans sätt att leva fungerar inte längre.

Det vägrar han att förstå.

Det jag gör är inget jag vill göra, men det är mitt enda alternativ.

Ingen tvingar mig, ingen utom verkligheten.

 

Där jag bor finns inga jobb. Mina vänner flyttar, en efter en.

De som fortfarande hoppas. De som har förmånen på sin sida.

Utbildning är vägen mot målet, men min väg var en återvändsgränd.

Allt handlar om pengar. Har du inga går du under.

Jag vårdar min mamma som inte vill flytta. Jag vill men kan inte.

 

Jag ser en gubbe i kostym som lovar vitt och brett

”Full sysselsättning!” Ha, ha, vilket hån för sådana som jag.

Han vet ingenting om mig och mitt liv.

Han talar till min pappa som hade ett jobb på bruket

Min pappa gör lögnen till sin sanning. Trots att han vet.

 

Jag har ingen tro på en ljusare framtid. Inte här i min by.

Jag har inga illusioner.

Ändå målar jag mina läppar röda.

Men en liten dröm har jag kvar, att min pappa ska förstå.

Men vem tror på mirakel?”