Hallå, Jonas Gardell. Släpp offerrollen. Det är inte synd om dig.
Jag läser din artikel i Expressen/Kultur, ”Främlingarna”. Du skriver om hur du ännu en gång har blivit kränkt. Denna gång på Guldbaggegalan av Sissela Kyle. Hon presenterade dig med orden: ”Ursäkta kan en gammal människa få unna sig en sprallig homofil på måndagskvällen”.
Du blev så störd. Och nu tröttar du oss med ditt mantra om hur utsatt och annorlunda du är. Och så bildar du en liten grupp, du drar till med några kollegor med invandrarbakgrund som också, liksom du, är annorlunda.
Men Jonas, om inte du påpekade det hela tiden, så skulle jag och de flesta andra svenskar inte tänka på dig, på er, som annorlunda. Redan på 70-talet, då du fortfarande häckade i din garderob, var mina homosexuella vänner inte märkvärdigare än de som var heterosexuella. Jag njuter av det mångkulturella samhället där människor med olika sexuell läggning, olika religiös bakgrund och från olika kulturer umgås och lever sida vid sida.
Du är en utmärkt författare, en enastående estradör och jag beundrare din kamp för de homosexuella. Du gör ett utmärkt jobb. Men det är inte synd om dig. Jo, det finns en del knäppskallar där ute. Men de flesta av oss andra behöver ingen undervisning.
Gör mig en tjänst, sluta moralisera, sluta peka finger åt alla oss som aldrig har sett dig som en avvikare. Vi, de flesta svenskar faktiskt, ser dig med respekt och beundran. Du är en av oss. Du skulle själv må så mycket bättre om du slutade att peka ut dig själv som ett offer.
Släpp offerrollen Jonas. Gå vidare i livet. Vi älskar dig!
Han borde gå i psykoterapi på svt. ”Nyfiken på Jonas Gardell”. Men han är söt, den lilla filbunken.