Ett nytt magasin på glättat papper. Ännu ett. Var inte det en trend i det föregående seklet? DN:s nya lördagsmagasin är en tidning med mycket reklam, och då snackar vi mycket. Där finns läckra annonser om bilar och flyg. Resa vill väll alla, och så Ikea förstås. Och när vi drömmer kan vi njuta av gott vin, många sidor av förslag på vin och på det en dryckeslista. Och till detta en reseguide där det är svårt att veta vad som är reklam och vad som är redaktionellt material. Hela magasinet präglas av just detta att reklam och redaktionellt material går i varandra.
DN har gjort ännu en tjusig tidning för den köpstarka medelklassen.
Det journalistiska då?
Jo, visst. det finns ju också där. Bra reportage av erkänt skickliga dn-journalister. Men textlayouten är nästan lite tråkig, det goda reportaget blir lite svårtillgängligt. Reklamen däremot är inte alls svår. Den fullkomligt glider från det glättiga och glättade pappret ner på frukostbordet.
Jo, jag förstår. Detta magasin är tänkt som en helg-njutning med mycket mat, dryck och resor. Men då blir det ju så att reportagen, ja de som inte handlar om mat, mode eller resor, känns malplacerade.
Det är klart att DN försöker hålla positionerna. Det är fan inte lätt att vara tidningsmakare i dag, men den här glättigheten känns sen. Många konkurrenter har haft den sedan länge. Och det känns framförallt som en repris på något som kändes nytt för decennier sedan.
Hur är det med kreativiteten på DN?
Jo, jag kommer att läsa den, av ren solidaritet med de journalister som skriver i det glättade.
Men jag hade velat ha något annat. Någonting nytt. Lite jävlar anamma. Men det blir kanske en annan gång.