Torpet

De som bodde där talade mest om tider som varit. Framtidstron var det klent med och vemodet låg tungt över stugor och ängar. Men luften var ren och tystnaden både djup och helande.
David Sjöblom brukade åka ut till sitt torp till den första grönskan. Han ville känna doften av hägg och syrén. Han var därför noga med att alltid få ledigt en vecka i mitten av maj. När våren var sen hände det att han blev besviken och de år när värmen kom tidigt hade det hänt att häggen redan var utblommad.
Det här året var det annorlunda. David Sjöblom behövde inte söka ledigt. Han var sjukskriven. Den här våren åkte han ut till torpet för att återhämta sig efter en hjärtattack. Han skulle sitta i tystnaden och fundera över vad som egentligen hade hänt. Han skulle bara tänka på sitt eget bästa och inte bekymra sig om rätt och orätt, inte engagera sig i andras olyckor, inte tillåta sig att bli upphetsad över vare sig det ena eller det andra. Han skulle vila ut i sitt torp och njuta av stillheten mellan hägg och syrén.
Men det blev inte alls som han hade tänkt sig. När han fick beskedet om Albin förändrades allt.