Jag förstår, Karin, att du som ensamstående mamma har svårt att säga ifrån. Jag förstår att du är rädd för att bli stämplad som en bråkmakare, rädd för att bli svartlistad. Du är inte ensam, så är det för de flesta unga journalister som arbetar på bemanningsföretag. Men du, även om det är jobbigt, även om du är rädd… Säg ifrån! Gör din grej! I långa loppet tror jag att du kommer att vinna på det.
Tyvärr är det ju så här, Karin, att det förbund, som du förmodligen är medlem i, inte gör eller har gjort många knop i den här frågan. Man kan knappast säga att förbundet står på barrikaderna och slåss för dig och dina vänner som utnyttjas i bemanningsföretagen. Om du höjer din röst är du, dessvärre, rätt ensam. Men du kommer att ha hundratals, kanske tusentals som stöder dig. Till en början vågar inte de flesta andra. Men om du vågar kommer du att vinna. Jo, jag tror det. Till slut vinner du och de andra sluter upp och den respekt du kommer att få blir din styrka.
Jag har jobbat i 43 år som nyhetsjournalist, varit ordförande i två fackklubbar. Jag har jobbat med många unga begåvningar. Jag har sett dem komma och gå. Ytterst få har fått fast anställning. I den senare delen av mina tio år på Rapport på Svt kom bemanningsföretagen och i ett slag försvann den unga generationen från Svt och till bemanningsföretagen. Snart dök de unga begåvningarna upp igen men utan trygghet och fasta scheman. Svt, radion och de stora tidningarna i Stockholm och i flera andra städer kommer att fortsätta att utnyttja dig och dina begåvade kamrater.
Det kommer att ta på krafterna. Men jag tycker att du och dina vänner ska stå med huvudet högt och säga: ”Nu är det nog!” Ta striden och försök att få det sovande Journalistförbundet att vakna. Det krävs en mindre revolution men du kommer aldrig att ångra den i efterhand. Vill du ha hjälp med barnpassning medan du står på barrikaderna så ställer jag gärna upp. Gör det nu, Karin! Det handlar om ditt liv.
Peter Dahlgren