Hon tar för sig och är totalt respektlös

Jag borde känna igen henne vid det här laget. Men, nej, jag går i fällan varje gång. Hon är expert på känslor och hon ändrar sig hela tiden. Hon lurar mig varje gång trots att jag har arbetat hårt på att lära mig hur hon agerar, hur hon känns och hur hon för sig.

Första gången vi möttes, 2010, var hon helt ny för mig. Jag var naiv då och visste inte ens att transportören var en hon. Jag var helt oförberedd när hon stormade in i mitt liv och jag lät mig föras ut i en svindlande dans. Den gången var hon på gott humör och släppte mig efter en stund. Det blev en chock för mig men skadorna var inte så allvarliga. Men en sak visste jag redan då. Jag ville inte ha med henne att göra. Hon var farlig.

Den andra gången vi möttes, 2016, var hon vresig och jag avböjde en dans. Men hon är inte den sorten som respekterar ett nej. Hon tar för sig och frågar aldrig först. Hon slet ut mig i en våldsam dans och vi valsade i svindlande fart mot avgrunden. I sista sekunden slet jag mig loss. Porten var redan öppen och jag fick en liten inblick i hennes värld. Men jag lyckades med ett nödrop att kravla mig tillbaka och fick hjälp att återfå kontrollen. Teatraliskt? Jo, men i hennes värld överträffar dikten verkligheten.

När jag återhämtat mig sa jag ”Aldrig mer!”. Jag var säker på att jag inte skulle gå i hennes fälla igen. För säkerhets skull tränade jag för att bli stark och motionerade för att ha ork att stå emot. Alla klappade mig på ryggen, uppmuntrande. Mig skulle hon inte ge sig på igen, inte på länge än.
Stark och i god form är man väl rustad för en storm. Men kanske inte för en smekande bris. Det var så hon kom i förra veckan, vacker, lockande och till synes helt ofarlig. Trots att jag träffat henne flera gånger och trots att jag numer alltid är på min vakt var jag än en gång ett offer. Men när hon tog min hand var det något som fick mig att tveka. Jag fick en rysning och när jag kände igen hennes sätt att föra i den lockande dansen slet jag mig loss. Hon blev förvånad men beslöt att låta mig vara.
Det blev lindrigt den här gången. Två små ballonger. Och jag kunde själv gå hem från sjukhuset två dagar efter jag kom in.

Jag mår bra och jag är fortfarande stark. Men hon är därute och jag vet att om hon vill kan hon ta mig när som helst. Jag kan inte förstå vad hon ser i mig. Varför vill hon ha mig?

Categorized: Text

Tagged:

Kommentera