Fluffigheten återställd och min fru ler igen

IMG_1088
Nej, det här är inte reklam, det är heller inte skryt. Det är ett sätt att rädda ett äktenskap.
Nej, jag har inte tappat förståndet, jag har bara insett vad en vass brödkniv kan göra för husfriden.
Så här ligger det till.
Ett av det återkommande stora konfliktskapande ämnena i Lenas och mitt förhållande har handlat om hur man skär bröd, eller snarare hur man skär bröd med en slö brödkniv. Jag har i decennier anklagats för att förstöra bröden, jag har gjort livet till en plåga för min fru när jag skurit först. För att få igenom den slöa brödkniven genom de färska brödet lade jag min hand på brödet och pressade. Jag fick då ett platt bröd som var lättare att skära med den slöa kniven. Min fru skar tålmodigt i en evighetslång tid men utan att trycka på brödet. När jag skar förstördes brödets fluffighet. När min fru skar, evighetslänge, bibehölls brödets fluff.
Efter det att jag hade skurit brödet med den slöa kniven försökte jag återställa brödets fluffighet genom att skaka på, alternativt dra i det. Ibland lyckades jag återställa brödet i sitt nästan ursprunglig skick. Men då visade det sig att snittytan var sned. När min fru skar nästa brödskiva kunde hon inte få en normal rak skiva. Detta gjorde henne galen.
Jag tror att hon då och då har tänkt så här: ”Varför ska jag leva med en man som inte kan skära en rak brödskiva, en man som förstör glädjen i att äta färskt, fluffigt bröd?”
Så plötsligt efter decennier av brödångest så händer det. En av Lenas väninnor ger oss en liten present.
En vass brödkniv.
Kanske har Lena pratat med henne om att lämna mig, vem vill leva med en brödsabotör? Eller så har hon, väninnan, sett mig skära bröd. Det spelar ingen roll. För nu är livet annorlunda.
Jag kan nu skära ett färskt fluffigt bröd med en hand. Kniven glider genom brödet som om det vore smör. Och snittytan är lika rak som linjalen jag en gång hade i skolan. Min fru ler åt mig igen. De känns som om jag har fått ett nytt liv. Jag är nästan lycklig.

Kommentera