Alla ministrar ska ha ett ansvar i integrationspolitiken. Därför har Stefan Löfven skrotat integrationsministerposten. ”Ett stort misstag”, skriver Amanda Björkman (DN (4/10). Och jag är benägen att hålla med.
”Allt till alla”, det är socialdemokraternas melodi. Visst, det är lovvärt och det är svårt att inte vara positiv till en politik där alla tar ansvar. Men risken är uppenbar att detta goda uppsåt kommer att få motsatt effekt. Ingen orkar fördjupa sig i den känsliga frågan integration.
Det kan uppfattas som om Stefan Löfven och hans regering vänder ryggen åt integrationen, den mest problematiska men också viktigaste frågan just nu. Det vill säga att regering Löfven fortsätter att gör samma misstag som regeringen Reinfeldt. För lite!
Kanske är det så att Löfven tycker det är ganska skönt att tona ner ingtegrationsproblematiken eftersom han vet att LO har svårt med arbetkraftsinvandringen. Regeringen har inte börjat arbeta ännu och det är bara att hoppas att Löfven har en idé om integrationen, en plan som han inte har avslöjat ännu.
Annars blir det nog som i vänskapskretsen. Om ingen är ansvarig för festen eller ölkvällen så blir det inget. Om man däremot ger Kalle i uppdrag att fixa, ja, då händer det saker.
Det krävs en doer för att ta itu med integrationen. Någon som är insatt och pekar ut färdriktningen. Någon som reser land och rike runt och ser verkligheten i förorterna och småstäderna.
Det bästa sättet att stoppa den uppåtgående spiralen för Sverigedemokraterna är att minska utanförskapet och komma till rätta med integrationen.
”Löfven gör ett stort misstag”, skriver alltså Amanda Björkman. Allt talar för att hon har rätt.
Det känns inte bra.