Det kom ett brev. Hjälp mig!

Det kom ett brev. Ett vanligt vitt kuvert adresserat till mig. Det är alltid lite spännande att öppna brev som inte är räkningar. Jag sprättar med viss iver. I kuvertet ligger en liten folder med en bild på två till synes glada pensionärer i 80-årsåldern. 

”DeLuxe Hemtjänst”, står det under bilden. 

Vad har det här med mig att göra, tänker jag och tittar på min spegelbild, ser ut som vanligt. Jag bläddrar i foldern och läser: ”Vår personal tillagar mat enligt dina behov och önskemål. Måltiderna planeras tillsammans med dig…” Tack, men jag och min fru lagar faktiskt vår mat själva.

Läser vidare: ”Du ges möjlighet att bo kvar hemma så länge som möjligt…” Äh, låt mig påpeka att jag inte har några planer på att flytta, min fru och jag bygger just ett nytt kök och…

”Du får en egen kontaktman som hjälper dig…” Nu kommer rädslan. Jag tittar mig omkring, söker med blicken efter en person i blå bomullskläder och på huvudet en amerikansk keps där det står ”DeLuxe Hemtjänst” broderat i gult.

”Alla de som utför tjänster hos dig dokumenterar dessa… du har även möjlighet att läsa din personakt”.

Hm, DeLuxe Hemtjänst vill samla information om mig! Kanske samarbetar de med amerikanska NSA. Jag drar efter andan. De måste ha haft ögonen på mig länge. Mannen som gjorde anteckningar på Kungsgatan var ingen parkeringsvakt… det var en DeLuxe-anställd som såg mig gå mot rött ljus och antecknade.

Och kvinnan som ogillande stirrade på mig  på Dressman, hon som hörde mig säga fuck it i omklädningsrummet när jag inte kunde knäppa jeansen, det var ingen expedit. Med stor sannolikhet känner de också till att det var jag som tog räkmackan i kylskåpet på Rapport 2006, den räkmacka som var avsedd för Maggan.

”Vi visar alla respekt, empati och lyhördhet. All vår personal har sekretess och tystnadsplikt…”

Jag förstår. De kommer att tvinga sig in i mitt, ja, i vårt hem men ingen utomstående kommer att få veta någonting. Först när jag och min fru ser ut som 80-åringarna i foldern, snälla och harmlösa, får vi var sin rullator och vår frihet åter.

Visst är det kul att få brev!

 

4 svar på “Det kom ett brev. Hjälp mig!

  1. Berndt säger:

    65 eller 85, spelar ingen roll. Är du pensionär är du gammal och behöver tas om hand! Du kan protestera men ingen lyssnar.

    Svara
  2. Linnea säger:

    Hur ska det här gå? Du som känner dig som 45 vill väl aldrig synas tillsammans med en rullator?

    Svara
    1. Peter säger:

      Men om jag motoriserar rullatorn och trimmar den. Då blir det en annan grej, eller?

      Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.