Jag och Lena står på Andrássy-boulevarden i Ungerns huvudstad Budapest. Regnet har upphört och solen skiner på oss. Och det är värme vi behöver nu. Vi känner båda en inre kyla, vi har just kommit ut från The House of Terror, Terrorns hus.
Det som i dag är ett museum och kallas Terrorns hus var en gång huvudkvarter för både nazisterna och för kommunisternas hemliga polis. I femtio år fick befolkningen i Ungern utstå terrorn, först från tyskarna och sedan från Sovjetunionen.
I Terrorns hus har Lena och jag tagit del av överlevarnas historier och vi har sett tortyrrummen och fängelsecellerna i husets källare. Vi har stått i den cell där Raoul Wallenberg under en period var fängslad. Där i tortyrens källare kändes skräcken och det fasansfulla så starkt att det nästan var svårt att andas. I byggnaden har människor fängslats fram till 1989 och de drabbade var personer som inte gav vika för kommunistregimen.
Ute i solen i det vackra Budapest möts vi av vänliga EU-medborgare, vi går i en leende, välskött stad och det som vi just har bevittnat i Terrorns hus känns så främmande, så avlägset. Men det är någonting som inte stämmer. Känslan blir mer påtaglig när vi passerar premiärminister Viktor Orbáns palats. Viktor Orbán, mannen som begränsar press- och yttrandefriheten och som bannlyser flyktingar och talar om en islamistisk invasion. Det är då vi känner av kylan igen.
Under vår vistelse i Ungern fick Lena och jag förmånen att få följa med Sveriges ambassadör i Ungern, Niclas Trouvé, i hans engagemang för mänskliga rättigheter och hans arbete för att informera om Raoul Wallenberg.
Vi besöker bl a en manifestation, March of the living. Tusentals människor vandrar på Budapests gator till minne av offren för förintelsen. Den svenska författaren Majgull Axelsson är en av talarna. Hennes senaste bok ”Jag heter inte Miriam” handlar om en romsk kvinna i krigets Europa och hennes kamp för att överleva. Romerna är en grupp som enligt Majgull Axelsson är satta under hårt tryck under Orbán.
Men så finns det också värme och hopp i Ungern. Vi får följa med Niclas Trouvé till Szerb Antal High School, en skola i en förort till Budapest som deltar i det så kallade kubprojektet instiftat av Raoul Wallenberg Academy. Eleverna får
använda sin kreativitet och visa hur de kan stå upp för sin mänskliga rättighet med hjälp av text, bild, film, teater och installationer. Projektet pågår i flera länder i världen.
När Niclas talar inför klassen om Raoul Wallenberg och elverna berättar att de valt att illustrera Rätten till frihet, en av de 30 mänskliga rättigheterna, ja, det är då värmen och hoppet inför framtiden återvänder. Efteråt talar jag med eleverna och de berättar om sina förhoppningar om en värld med öppna gränser, demokrati och frihet.
När vi lämnar skolan är kylan från Terrorns hus borta. Och vår förhoppning är givetvis att den kylan aldrig återvänder.
