Krisen inom Svenska akademin är ett exempel på hur den intellektuella överklassen vid de adertons bord (numera tretton) lider av en infantil egocentrism. Akademin visar sig till stor del bestå av en samling egon som ställer sig över svensk demokrati och rättvisa. Eftersom dessa personer och den institution de representerar får stor respekt nationellt och internationellt har deras agerande skadat Sverige och Nobelprisets goda rykte.