Jag lärde känna Freddie i början av 2000-talet när jag jobbade på Rapport. Freddie, en äkta murvel och en nyhetsredaktör med en sjuhelvetes fingertoppskänsla. Någon djupare bekantskap blev det tyvärr aldrig. Jag lärde känna honom sent i livet. Men jag är tacksam för de få stunder jag fick tillsammans med honom. Bilden ovan är tagen för några år sedan på Djurgården. Han var med i pensionärsgänget från bl a SVT, vi samlas ibland till promenader under vår- och höstar i trakterna kring Stockholm. Jag älskade att lyssna till Freddies berättelser från åren som redaktör. Han var en varm och mycket sympatisk person som aldrig framhävde sig själv. Han var en hantverkare av den bästa sorten. Det blir kallare när förebilderna stupar. Jag känner av kylan tydligare nu.