På fredag blir mardrömmen verklighet!
In i det längsta har jag haft en stark inre förhoppning att det är en mardröm, jag har hoppats att jag ska sätta mig käpprak upp i sängen, kallsvettig men lycklig. Jag har fantiserat om att jag ska höra mig själv säga:
”Det var en dröm, tack gode Gud, det var en dröm, en mardröm!
Nu tvingas jag inse att det inte är en mardröm. På fredag kommer Donald Trump att bli USA:s president. Och det finns ingenting jag kan göra för att stoppa det. Intoleransens, antidemokratins och ondskans mörka moln har varit synliga länge. Men så länge det har funnits blå himmel har det också funnits hopp. Så har jag tänkt. Så har många tänkt.
Jag tillhör den privilegierade generation, 40-talisternas, som fått leva med framtidstro och trots många bakslag har ljuset alltid funnits där. När amerikanarna landade på månen var ingenting omöjligt och när Gorbatjov rev muren fanns inte ett mörkt moln så långt ögat nådde. Många oväder har kommit sedan dess, men de har alla dragit bort för bättre tider. Så har det varit men så är det inte längre.
På samma sätt som en del envist förnekar klimathoten, på samma sätt har jag vägrat att inse att Donald Trump faktiskt kommer att bli president för världens mäktigaste land. Problemet är att när Trump svär presidenteden så innebär det grönt ljus också för antidemokratiska, mörka krafter på andra håll världen, inte minst Europa. Det vet vi. Så när de svarta molnen täpper till den sista strimman av ljus på fredag så kommer det att ta lång tid innan molnen drar bort.
Till mina barbarn säger jag givetvis att det kommer en ny vår, att en stjärna ska visa sig i en hoppfull springa bland molnen och leda dem till bättre tider. Så kommer det att bli, så måste det bli.
Inför framtiden hoppas jag, trots allt, att följande dialog kommer att utspela sig mellan mina barnbarn:
”Kommer ni ihåg när den där egocentriska gubben Donald Trump blev president i USA? Jag minns att farfar hade tårar i ögonen. Det var ta mig fan värre än tredje klassens skitkomedi från Hollywood.”
”Ja, och mormor flyttade ut på landet och skaffade höns för att få lite intellektuellt utbyte.”
”Vilken tur att det blev kortvarigt, det hade kunnat bli en tevesåpa som tagit död på hela globen.”
”Putin till vänster och Trump till höger, vilket skräckscenario.”
”Det var en evig tur att domaren var en kvinna som diskvalificerade båda två för regelbrott, gubbvälde och inkompetens.”
”Ja, det blev en kvinna till slut. Det slutade bra, trots allt. Nä, kom nu så går vi ut i solen och drömmer om framtiden.”