Jag har mött min första lom, har fått min första lomkontakt. Vid 67 års ålder. Det är sent.
Det hade känts bättre om jag hade fått min lom vid typ 30. Det finns de som får sin första lomkontakt redan vid barnsben, utan att veta om det. En ungdom ser blott ännu en fågel. Att få sin första lom utan att veta om det kan vara som att få sin första kyss utan att vara beredd. Det är omtumlande, rentav skrämmande. Du bör åtminstone vara myndig innan du träffar en lom. Det är nog först då du kan tillgodogöra dig upplevelsen.
Jag är ändå nöjd. Bättre sent än aldrig. Nu vet jag var lommen häckar och då är ju chansen stor att jag får se den igen. Jag kan alltså hoppas på en ålderdom med lom. Det känns bra. Många av mina vänner är lomlösa. Dessa vänner går miste om något väsentligt. Nu kan jag höja deras livskvalitet genom att visa dem min lom.
Mitt möte har skett med en storlom. Men det går lika bra med smålom. När det gäller lom har storleken ingen betydelse. En sak är klar. Har du en gång fått lom vill du ha mer. Det finns till och med risk för att du får lomfeber. De som drabbats säger att det är samma känsla som den som uppstår vid förälskelse. Min lom är dock lite reserverad, håller tydligt sitt avstånd. Men jag har ju min kamera och kan komma riktigt nära. Det känns bra.
