Då är jag ute med kameran igen. Känslan att sitta där vid vattnet mitt i Stockholm är grym. Bara för några dagar sedan visste jag ju inte om jag skulle fixa det.
Vi skrattade tillsammans, skrattmåsen och jag. Och när hon hånade mig för att vara en landkrabba så gjorde det ingenting.
En ny vår och en kommande sommar. Det har alltid varit så självklart. När det inte är det längre blir det ju desto häftigare att sitta där på kajkanten.
Vi pratades vid en stund, skrattmåsen och jag. Det blev ett intressant samtal om livet. Jag som inte ens visste att jag kunde prata med måsar.
Wildlife Photography