Löv, i toppen av ett träd
Jag borde trilla ner
Men jag vågar inte det
Det är första versen i en av de låtar jag gjorde till sovstunden när min dotter, nu 30, gick på dagis. Ja, det är ett tag sedan men när jag nu sparkar omkring bland löven på landet minns jag den låten som om det vore i går. Jag sjunger och löven stämmer in i refrängen. Det är pampigt. Tänk dig själv att få bli körad av så många.
Tusentals löv i solen, jo, det är vackert. Jag måste emellertid kratta dessa löv. Annars blir gräsmattan förstörd. Få löv fungerar men tusentals, det blir inte bra.
Torra löv, det är en lätt match. Då kan jag använda lövsugen. Blöta löv måste krattas och köras bort i skottkärra. Det regnade i går.
Men det finns värre saker än att kratta blöta löv… t ex att jaga ubåtar som kanske inte finns…
Jag var i USA då, på 80-talet, när den ryska ubåten gick på grund i svenska skärgården. Jag blev intervjuad i amerikansk teve, radio och av tidningsjournalister. Jag fick säga vad jag tyckte och vad jag antog att Olof Palme tänkte. Jag minns att jag satt med i en debatt i en sk pratradio. En röst från en anonym amerikan kommer tillbaks till mig:
”You are cowards, you Sweeds, you didn´t help us in the second world war. So don´t count on our help now.”
Det är längesedan men vi har fortfarande inte gått med i Nato. Så det blir väl ingen hjälp den här gången heller. Men det går att sjunga med i ubåtsvalsen när de nya politikerna i regeringen lover miljarder…
Tillbaka till löven. Nej, inte till Löfven… till löven. (kunde inte låta bli)
Jag börjar kratta och nynnar på en ny vers: (och det är här jag knyter ihop det hela, löv och ubåtar… )
Båt, på botten av ett hav
Jag borde komma upp
Men jag vågar inte det