Kulturarbetare och bönder har en sak gemensamt. De är aldrig nöjda och (följande är en medveten grov generalisering) det gnäller alltid över någonting.
När det är sol och värme varnar bönderna för torka och missväxt. När det regnar klagas på blöta och risk för att skörden ska ruttna.
När kulturen, som nu i valtider, får för lite uppmärksamhet, ja då har kulturen försvunnit ur politiken därför att politikerna är ointresserade av kultur. Kultur-vinner-man-inga-val-på-snacket. När, som i förra valet, kulturfrågorna stod på agendan, ja då klagades det på att kulturen togs som gisslan för att främja tillväxt. Det blev plötsligt kommersiellt, hua, finns det något värre?
I dag (dn 10/9 ”Minusgrader i kulturvalet) tillåts kritikern och författaren Carl Rudbeck få yttra följande: ”Alliansen är ointresserad av kulturpolitik därför att regeringen ser det som ett vänsterprojekt, ju mindre kulturpolitik desto bättre.” Han anser också att kulturpolitiken, efter incidenten med Cecilia Stegö Chilò, har blivit ett ”bondeoffer”. Han menar att regeringen är rädd för att stöta sig med kulturvärldens aktörer.
Ja, sådant här hemkokt trams matas vi med i dessa dagar.
Bra kultur syns och hörs, oftast. Om inte så har vi som älskar kultur en förmåga att leta och lukta oss till ateljéer, vernissager och små teaterscener. Visst, det vore toppen om kulturen fick mer pengar, om vi i större utsträckning kunde inse att det kulturen ger oss oftast är nyttigare för allas vårt välbefinnande än utbudet av meningslösa prylar som vi vadar i. Men det är en fråga för alla partier.
Med den nya tekniken kan vi göra och ta till oss mer kultur än någonsin tidigare. Så sluta gnäll! Jobba på!
Myran här nedan får symbolisera vikten av att jobba mer och snacka mindre. Bidra med din gärning så får du en hel kulturstack.
Foto: Peter Dahlgren