Ja, jag fortsätter att vandra i sommarsverige, i det som inte längre räknas, som egentligen inte finns.
Det är vackert och stillsamt, men rätt melankoliskt. Tonen är blå.
Ingen kikar ut. Inte längre. Det känns fel att ingen gör det.
Ja, jag fortsätter att vandra i sommarsverige, i det som inte längre räknas, som egentligen inte finns.
Det är vackert och stillsamt, men rätt melankoliskt. Tonen är blå.
Ingen kikar ut. Inte längre. Det känns fel att ingen gör det.