”Vi måste bila!”

Där det gamla köket stod är det nu bara tomt, som ett stort frågande ingenting. Vardagsrummet, som ska bli det nya köket, är ödsligt. Jag sjunger som Belafonte, Däo, ise… däääo…Sången, eller, ja, lätet, slår mot väggarna, taket, parketten. Ekot ligger kvar, länge.

Rummet mellan det gamla vardagsrummet och matrummet, är en smal gång mellan fyllda flyttkartonger, spisen, diskmaskinen och det gamla kylskåpet. Kartongerna står på varandra upp till taket. Visst ja, osthyveln ligger i kartong två från golvet i tredje raden. Omöjligt! Jag skär osten med en morakniv. I badrummet finns fortfarande vatten… där blandas nu disken med tandkräm och tvål.

Matrummet, där finns nu allt det som stod i matrummet från början plus allt det som stod i vardagsrummet. I soffan som vi delat, sitter vi med tomma blickar och glor på teven som står på en byrå, som står på… Det är vår kvart. I sovrummet bredvid står allt det som inte fick plats i kvarten.

Dammet från rivningen av köket ligger kvar som en dimma i alla rummen. Rivningspatrullen, de leende polackerna och ryssarna som ringde på dörren 07:15 var klara, för lunch.

”We are done, everything is gone, no problems, good bye”, sa den vänlige ryssen när han gick med en kökslucka i ena handen och en kofot i den andra.

Sedan kom rörmokaren. Säkrade och fixade med vatten och avloppsrören. Han såg på mig med rynkad panna.

”Ryssen sa ”no problems”, sa jag.

”Det beror på hur man ser på det”, sa rörmokaren.

”Vad menar du?” frågade jag.

Det svar jag fick vill man inte få. Jag har sett rynkade pannor förr. Jag har sett det på min tandläkare.

”Är allt ok?”

”Vi måste rotfylla!”

Nu sa rörmokaren:

”Vi måste bila!”

Det är lika illa. Ingen som bygger om eller renoverar vill höra det, ”Vi måste bila!”

Bakom väggen i det gamla köket hade någon, när fastigheten renoverades för drygt tio år sedan, snöat in på cement. Alla rören bakom väggen var prydligt inbäddade i hård cement. Rörmokaren måste komma åt rörskarven, 1,5 dm under betongen. I kontraktet kallas sådant för ”oförutsedda arbeten”. Sådana arbeten har dollartecken före och efter sig.

Där gick de sista pensionsslantarna.

I morgon kommer golvläggaren. Om också han kommer att rynka pannan är det kört. Då blir det hemmet. Men ännu en stund finns en flik av vår dröm kvar. Hoppet lever fortfarande, om än med pipiga luftrör.