Gemenskapen

Välfärdsstaten Sverige hade ju en gång Gemenskapen som en slags grund i det socialdemokratiska Folkhemmet. Alla skulle få vara med. Per Albin Hansson betonade gemensamhet och samkänsla.

Alliansens grundsyn, att döma av dess politik, är att privat behovstillfredställelse, enskild frihet och företagsekonomisk lönsamhet går före gemensamma mål.

I mitten på 90-talet, avregleringarnas tidsepok, lades Samhällsnyttan i malpåse. Moraliska rättigheter och skyldigheter ersattes med marknadslösningar. Alla talade om nyttan av konkurrens och valfrihet.

”Tanken att skola, energi- och transportsystem liksom andra sektorer skulle tillgodose något mer än medborgarnas individuella preferenser, att de skulle uppfylla gemenskapsmål, försvann med avregleringarna”, skriver  ekonomen och författaren Carl Hamilton i sin bok (S)-Koden.

I dag ser vi allt tydligare hur den individuella vägen till lycka krakelerar, i dess spår ser vi miljöhot, finanskrascher och social misär. Men också utslagning och fattigdom.

Vem eller vilka är då ansvariga för den här utvecklingen? 

Ja, sanningen är ju att det var en socialdemokratisk regering som i mitten på 1990-talet hyllade den avregleringslinje som delvis initierats av den tidigare borgerliga regeringen. Konkurrenspolitiken var socialdemokraternas nya ideologi. Partiet slopade den svenska modellen. Samförstånd för det gemensammas bästa, sociala nätverk och långsiktighet skickades till tippen. Socialdemokraterna höll fast vid avregleringarna trots att tågen inte längre kom i tid, att skolan inte längre fungerade och att elräkningarna hotade den privata ekonomin. Till slut övergav de till och med arbetslinjen. Så det är ingen tvekan om att Löfven och hans kamrater i dag sitter i ett glashus.

Per Albin Hansson betonade på 20-talet att ur gemenskapens perspektiv är alla lika mycket värda. Både Reinfeldt och Löfven vet i dag att arbete är vägen in i den samhälleliga gemenskapen. Det är inställningen till bidrag som skiljer dem åt.

Mycket talar för att den allt större medelklassen kommer att avgöra valet i höst. Medelklassen är ombytlig, lättpåverkad och orolig. Om den politiska trenden införe valet är att Alliansen är boven och Socialdemokraterna den blivande hjälten, ja då blir det ett regeringsskifte. En stor del av journalistkåren gör sitt bästa för att spä på denna bild.

Men den som kan sin historia kanske tänker sig för en extra gång.

Saken är den att gemenskapsmålen kan uppnås också med en borgerlig regering och med privata företag. Men då måste Reinfeldt ha ett mål med sin politik. Starka institutioner, regelverk och gemenskapsvärderingar måst genomsyra hela samhället. Han har ju tidigare snott arbetslinjen och nu gjort en kovändning i skattefrågan, så varför inte gå ett steg längre och se samhället ur Per Albin Hanssons perspektiv?

Det var ju socialdemokraterna som själva, med sin avregleringspolitik, rev en av sina hörnpelare, den gemensamma välfärden. I dag har de flesta insett att det var ett misstag och att denna hörnpelare måste byggas upp igen.

Frågan är bara vem som bygger. Reinfeldt eller Löfven?

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.