Foto: Peter Dahlgren
Ett möte mellan en nötväcka och en blåmes på en ”flyg in restaurang” i en by i Sverige. Olika? Vad spelar det för roll?
Nötväckan: Vi är rätt lika egentligen!
Blåmesen: Hi, hi.
Nötväckan: Allvarligt! Jag är lite större men… vi har båda svarta ögonstreck och…
Blåmesen: Var inte larvig. Du är dubbelt så stor som jag. Du har avlångt huvud och jag har ett nästan runt, jag har gult bröst och du har… ähh..brun orange är det väl. För att inte tala om näbben…
Nötväckan: Min är kanske lite större men…
Blåmesen: Lite större? Den är fyra gånger så stor, minst…
Nötväckan: Ja, ja, men spelar det någon roll. Vi kan ju i alla fall flyga båda två…
Blåmesen: Det är väl den enda likheten i så fall.
Nötväckan: Nja, vi övervintrar båda två. Det är bra för då behöver ingen av oss bli ensam.
Blåmesen: Vad menar du?
Nötväckan: Om du var en flyttfågel skulle vintern här hemma bli väldigt… plågsam, för mig alltså.
Blåmesen: Det var snällt sagt.
Nötväckan: Du är söt!
Blåmesen: Hi, hi
Nötväckan: Så du tycker om mig lite i alla fall?
Blåmesen: Det är väl klart.
Nötväckan: Bra, då äter vi. Gillar du stället jag har valt?
Blåmesen: Mm, vi lär ju i alla fall bli mätta.
Nötväckan: Tihi.
Är det här ett inlägg i integrationsdebatten? Fin liten historia är det i alla fall,
Ja, varför inte. Olikheter som dras till varandra, det är fint.