”Det indignerade objektet”

När DN.Kultur, söndag den 5 januari, publicerar fem (5) helsidor ur en nyutkommen bok ”Höjd över varje misstanke” av Paul Frigyes så blev jag fundersam.

Det är i och för sig inget fel  att publicera utdrag ur böcker skrivna av kända författare eller av böcker som har ett stort allmänintresse. En granskning av Jan Guillous liv har utan tvekan ett stort allmänintresse.

DN väljer att publicera den del av boken som handlar om Keith Cederholm från tevereportaget i samhällsprogrammet ”Magazinet” 1983. För det reportaget fick Guillou stora journalistpriset 1984. Och det var till stora delar detta reportage som bekräftade Jan Guillous storhet som undersökande tevejournalist. (Han var ju redan känd för sin goda journalistik efter iB-affären) Med sin envishet, oräddhet och journalistiska hantverk banade han väg för något nytt. Detta försöker nu Frigyes och DN att göra till en spottloska i havet.

Frigyes text går ut på att Guillous reportage om Cederholm var rätt mediokert, även om det var bra teve. Argumenten var dåliga och dessa dåliga argument, som innebar att Högsta domstolen prövade och friade Cederholm, innebar inte alls att Cederholm infriade föresatserna om ett nytt liv. Paul Frigyes skriver att Cederholmreportaget gjorde att Guillou hädanefter kom att göra den nya teatrala journalistikens riddarroll till sin närmast personliga egendom.

Om detta kapitel om Cederholm, som DN valde att publicera, hade givit något nytt… Låt oss säga att det var fejk, innehöll allvarliga brister eller till och med lögner, så skulle jag ha förstått DN:s val att publicera dessa fem helsidor. Men allt det ger är ett försök att göra Guillous genombrott, som undersökande journalist i teve, till rätt taskig journalistik om än bra treve.

Det känns mer som om DN:s kulturredaktion här såg en chans att putta ner Guillou från hästen. Denna min misstanke förstärks när Susanna Birgersson i DN, onsdag den 8, skriver en notis om SVT-debatten mellan Guillou och Frigyes. Hon skriver ”Två felaktigheter kunde motbevisas i direktsändning och biografiförfattaren blev hårt åtgången av det indignerade objektet.”

”Det indignerade objektet” är Jan Guillou, onekligen en avslöjande formulering.

(Beslutet att dra in boken har inte något med detta inlägg att göra)