Han är här nu – invandraren

Flug ett
Han har kommit nu, invandraren. En av många.

Jag har fixat och donat. Byggt nytt och fixat det gamla. Här finns plats för alla, nästan alla. De som kommer för sent får ta sig vidare. Det är inget märkvärdigt med det. Så är det varje år. Här hjälper vi varandra. Har inte jag plats så hjälper någon annan till. Någon annan, någon annan stans. Jag säger till när det är fullt. Jag tycker att det är juste.

Så borde det vara i den stora världen också. Det där med att dela ansvar.

Flug två
Jag har byggt nytt och restaurerat gammalt. En del boningar är kanske inte senaste mode. Men det duger. Och grejen är att jag erbjuder alla som jag har plats för ett juste boende. Det borde dom göra i den stora världen också. De som kommer mår bättre då.

Jag behandlar alla lika, året-runt-boende och nyinflyttade. De som har överlevt vintern här är lika utmattade som de som tagit sig över haven. Det förstår alla. Tror jag.

Flug tre
Ja, han har kommit nu. Och i år har jag fixat ett nytt hus åt honom och hans sambo. Han har fått bo i ruckel i många år och aldrig klagat så i år var det hans tur.

Många är avundssjuka på honom, men så är det ju alltid. Huvudsaken är att det blir rättvist. På sikt. Nästa år får någon annan ett nytt hus.

I år flugsnapparen. Nästa år talgoxen. Utländskt och svenskt i lagom blandning. Det tror jag på.

Badfåglar

S1330018

I den här lilla filmen hittar du tolv av våra vanligaste småfåglar vid den lilla bäcken till min damm. Vet du vilka fåglarna är? Testa din småfågelkunskap. Svaret får du i slutet.

Fiskelycka

IMG_0387
Joel, min dotters sambo, gillar att fiska. I söndags (3/5) fick han upp aborren i Kyrkviken i Stora Värtan och i somras gäddan. Men jag kan också. Den svartvita bilden är från 50-talet. Gäddan fick jag utanför Gräddö på Rådmansö i Norrtälje kommun.
IMG_4876Släkten_0039

Uppdrag Wasa


De byggde det här landet. Nu skriver de om Sveriges historia. The Team har tagit sig an ett nytt uppdrag. De har åtagit sig att avslöja sanningen om konungarnas konung, Gustav Wasa. I vintras tog de sig in i häktet på Långholmen. Deras avslöjanden chockade en hel värld. Nu har de satt skräck i Lindholmen, Gustav Wasas födelseort. Följ deras strapatser i en farofylld värld. Se filmen som hela Europa talar om. Se ”The Team”.
IMG_0318
The Team. Männen som tar saken i egna händer.

Evigheten

Hav
Utsikt från aktern på en båt. Denna vy är nödvändig. Om jag inte, emellanåt, får ta in den här känslan av oändlighet så skulle livet bli trångt. Jag mår bra av detta. Att få se hav och himmel mötas utan ett enda reklambreak.

Än finns det hopp

IMG_0291
Det här är en grymt tråkig bild. Ett foto som aldrig kommer att få något pris. Men bilden är ett bevis på att allt inte är död och förintelse. För några veckor sedan skrev jag på denna sida om den svåra groddöden i våras. Själv plockade jag upp 28 döda grodor och paddor ur min damm. Men bilden är beviset på att någon har överlevt. Det suddig under vattenytan är embryon till grodyngel. Om nu inte fiskarna äter upp alla så kan det alltså komma nya grodor till sommaren. Känns bra, tycker jag.

Utanförskapet

MIDEAST-PALESTINIAN-ISRAEL-WEST BANK-BARRIER-DEMO
Några råd till en ung man på en stege.

Min vän,

Det är inte bara tiggarna eller förortsmisären som dagligen påminner oss om utanförskapet. Det är mycket mer än så. Det är attityden, de skarpa linjerna. Den där muren som blir allt högre men som ingen låtsas om. Och det är kraven som tvingar dig till val du kanske inte alls vill eller kan göra.

Vill du vara med på tåget mot lycka och framgång så kostar det. Har du inte pengar får du låna. Om du inte kan eller vill låna får du det tufft. Då måste du vara stark, ha tålamod och framförallt, vara kreativ. Du kommer att mötas av stängda dörrar. De som tog lånet får en nyckel, men inte du.

Jo, de är klart att det handlar om politik. Men inte partipolitik. Allvarligt talat, jag tror inte att det spelar så stor roll vilken politisk väg du väljer. Längre fram går vägarna ihop, i alla fall om du väljer de breda vägarna. Grusvägarna och de små stigarna skulle jag inte rekommendera. De leder oftast ut i ingenstans eller till platser där du inte vill vara, platser där din röst och frihet inte har samma värde.

Så, vad fan ska du göra? Du har ju samma rätt som all dem som lever på lånade pengar.
Jag tror att din styrka är att du inte är ensam. Utanförskapet är stort och den samlade kreativiteten och styrkan i detta utanförskap är enorm. Gör något av det. Utnyttja den demokrati som du lever i.

Undvik våld. Det leder ingenstans. Den som inte har lärt sig det har inte mycket till förstånd. Nej, det räcker med mångfald. En enad front av utanförskap mot arrogansen. Det är nu du ska använda din kreativitet, din största tillgång.

Manifestationer är bra. Fackeltåg och ett hav av människor som kräver att murarna rivs. Jo, jag vet, problemet är att ena alla under ett tak, under en paroll. Olika kulturer, olika religioner, politiska ytterligheter. Det är minst sagt problematiskt.

Men tänk efter. Alla har en sak gemensamt. Utanförskapet. Det är där du måste börja. Det fodras dock ett ledarskap. En karismatisk ledare. En kreativ, smart doer.

Hitta henne eller honom. Det är ditt uppdrag. Och du, glöm inte att använda din kreativitet.

Hör av dig!

Brevet till Monica

Monica
Monica, min vän,

Den värsta chocken har lagt sig. Jag och alla dina andra vänner har tvingas acceptera att livet fortsätter utan dig. Så är det ju alltid. Det är så vi måste göra för att själva kunna gå vidare. Om du hade fått frågan skulle du ha svarat: ”Fortsätt som vanligt. Oroa er inte för mig, jag har det bra”.

Vi har känt vandrat sedan 70-talet. När en sådan bekantskap plötsligt upphör går såren aldrig riktigt att läka. Vi har ju så många gemensamma minnen. När vardagen tar över så är det nu med en gråare ton. Den där vetskapen om att vi aldrig mer får träffa dig är svår.

För ett år sedan gick din man, Lars, bort lika plötsligt och oväntat som du nu har gjort. Det är som om ni plötsligt har sugits ner i ett stort hål. Vi andra står kring det där hålet och fattar ingenting. Men alla tänker vi samma sak. När är det min tur?

Du skulle ju just nu börja ditt liv som pensionär. Du hade flyttat närmare dina barn och barnbarn. Du var inne i en läkningsprocess efter din mans bortgång. Du hade det svårt men det gick åt rätt håll. Det fanns en ljusning längre fram.

Vi andra skulle hjälpa dig, ta med dig på våra middagar, resor och utflykter. Det skulle bli bra, längre fram. Vi skulle ta hand om varandra, som vänner gör. Så rycks du bort mitt i alla planer för framtiden.

Du jobbade inom vården, tog hand om gamla människor. Du har tröstat så många gamla, hjälpt dem mot sin dödsångest och du har sett döden på nära håll så många gånger. Jag tror det hjälpte dig när Lars gick bort, din erfarenhet, kunskap och omtanke lindrade.

För knappt ett år sedan, när vi satt och pratade, du och jag, om din sorg efter Lars så sa du: ”Livet är så här, det är något vi måste acceptera”.

Men jag känner att jag har svårt med acceptens just nu. Jag har svårt för uppenbara orättvisor. Jag får hela tiden försöka behärskar min irritation, trycka ner min ilska. Om du varit här hade du sagt något förlösande men…

När jag och dina andra vänner satt där i kyrkan och prästen talade om Guds barmhärtighet så trängde sig den där ilskan på. Jag hade lust att ställa mig upp och fråga prästen:
”Barmhärtighet, vilken jäkla barmhärtighet? Vad säger Monicas barn och barnbarn om Guds kärlek när de förlorat båda sina föräldrar i olika sjukdomar på mindre än ett år. Vad är det för budskap Gud vill ge? Va?”

Jo, jag blir lite naiv när ilskan tar över. Jag är inte religiös och har alltid haft svårt att förstå talet om den Gode Guden. Jag förstår att sagan om Gud, Jesus och Den helige anden är viktig för många människor. Sagor mår vi bra av bara vi inte förväxlar dem med verkligheten.

Avslutningsvis vill jag citera Leonardo da Vinci: ”Såsom en väl tillbringad dag bringar god sömn, så bringar ett väl levt liv, en fridfull död”. Stämmer det har du det mycket fridfullt just nu.

Vi ses

Gubbe går bra men inte kärring

Hillary
Hillary Clinton

”En kärring kan bli USA:s nästa president”

Nej, ingen seriös rubriksättare skulle komma på tanken att sätta en sådan rubrik. Om någon gjorde det skulle ett ramaskri följa. Med rätta. Reaktionerna skulle innehålla ord som könsdiskriminering, kränkning, övergrepp, förtal, rasism osv.
Den ansvarige skulle få sparken trots flera pudlar. Den ansvariges chef skulle få stå med skammen i offentlighetens ljus. Alla skulle vara upprörda. Alla utom några äldre män på yttersta högerkanten.

Men följande rubrik skulle ingen reagera på:

”Ännu en gubbe blir president i USA”

Tvärtom skulle en sådan rubrik mer än väl ha ”täckning” i texten under rubriken. Ordet gubbe skulle användas konsekvent och ibland med tillhörande adjektiv.

Både kärring och gubbe är i nyhetstexter nedsättande ord. Journalister borde givetvis avstå från dessa benämningar på man och kvinna för att inte sprida fördomar. Undantag gällt givetvis ironi och satir i t ex krönikor eller recensioner.

Själv tycker jag att det är roligt att ironisera över min egen gubbfas. Jag agerar ibland som en typisk äldre man, fast i mina vanor och van att få sin vilja igenom. Jag försöker att ha självdistans till min egen mansroll. Och jag kan skratta åt mitt eget gubb-beteende. Men när andra vuxna kallar mig gubbe är jag inte road. Då är det ett skällsord, lite som att kalla en färgad man för neger.

Med denna bakgrund är det märkligt att många liberala- och radikala feminister anser sig ha rätt att använda sig av ordet gubbe i sina texter utan den minsta tvekan. Som DN:s ledarskribent Amanda Björkman:

”Gubbarna är inte problemet” är rubriken på hennes text (dn 14/4). Under rubriken kan jag läsa:
”Gubbvärldens problem är inte att den består av gubbar. Det är att deras sammansättning avslöjar att andra – mer lämpliga personer – sannolikt har gallrats ut just för att de är icke-gubbar. (tänk om det stod kärringar istället för gubbar)

Amandas text handlar om glädjen över att det blir allt fler kvinnor på topp i politiken, både svensk och amerikansk, om nu Hillary Clinton bli vald. Jag delar fullt ut Amandas glädje över detta, glädjen över att det äntligen rör på sig till kvinnornas fördel. Redan på 70-talet gick jag i demonstrationstågen, höll min dåvarande flickväns hand, och skanderade ”Hör min bön, lika lön, kvinnors rätt på alla sätt”. Ja, det går långsamt i politiken.

Men, Amanda, fundera lite över ditt ordval. Du skriver ofta engagerande och bra. Jag har stor respekt för dina åsikter. Låt mig behålla den respekten.

Länge leve Lagom

lagom
Lagom.

Det fanns en tid då jag hatade det ordet. När jag var ung, yngre, och ville leva fullt ut var lagom ett ord för det fega Sverige. Ett ord för Svensson och för dem som inte riktigt vågade. Lagom var som färgen beige. ”Fuck Lagom”.

När jag var liten brukade min pappa säga att man ska vara moderat i sin livshållning. Han menade inte moderat i politisk mening. Moderata Samlingspartiet fanns inte. Då var det Högerpartiet. Nej, han menade att man skulle vara måttfull. Det vill säga Lagom. Jag rynkade på näsan och drömde om något helt annat. Lagom var aldrig bäst.

Nu, när fasen stavas pensionär, älskar jag lagom. Det har blivit en livsstil. Lagom med mat, lagom med alkohol, lagom med motion osv. Lagom är helt enkelt kärnan och mittpunkten för ett hälsosamt liv. Medelvägen mellan ytterligheter, kompromissernas väg, har ju varit kärnan i den svenska modellen. Ja, lite tråkigt, men i det stora hela en mycket framgångsrik väg.

Lagom var alltså i min ungdom lika med tråkigt. Nu är det tvärtom. Lagom innebär att jag kan göra allt det där som jag inte hade kunnat göra om jag var ohälsosamt fet, alkoholiserad, soffliggare eller gnälloholic.

Men vad händer när man ser med sin lagomblick på omvärlden?

Lagom med jämlikhet = Manschauvinism

Lagom med bilar = Kraftigt höjda biltullar.

Lagom med tiggare = Tiggeriförbud

Lagom med skatter = Alliansen

Lagom med flyktingar = Heja, Norge

Lagom med försvarsmiljarder = Putin

Lagom med invandring, ja, då riskerar man att hamna i knäet på Sverigedemokraterna. Men å andra sidan är lagom också ett ”skydd” mot ytterligheter.

Så det är som det brukar vara med någon eller något man älskar. Bakom ytan är det inte sällan problematiskt och det mesta har en bak- eller skuggsida.

Men ibland kan det vara rätt skönt med skugga. Jag tror att det då är viktigt att krama om sitt lagom. Annars är risken stor att man blir fast i en ytterlighet.

Så trots allt, lagom är bäst. Länge leve Lagom!

13 of 42
91011121314151617