Det svenska fårhemmet


”Hej, jag heter Jimmie. Jag får inte vara med i flocken. Som du ser är jag inte vit som dom andra. Det är väl därför. Ja, och så har jag lila öronklämmor, det gör inte saken bättre. Fast det är lite konstigt, att jag inte får vara med alltså, eftersom vi svarta får har ökat mest i flocken och att försäljningen av svart ull går hur bra som helst.

Dom vita säger att jag inte får vara med just därför att jag är svart och att jag har kontakter med, ja, du vet, han med hornen. Dom säger att han har påverkat mig och att om jag får inflytande så kommer det att gå illa för gårdens katter. Det är inte sant. Allt jag vill är att få ordning och reda och då krävs ett förbud. Kringstrykande vildkatter är ett problem eftersom nästan alla vill komma hit. Vi har redan på tok för många katter. Vi måste ha mat för dom som redan är här innan vi tar hit fler.

Dom vita fåren säger att dom är emot mobbning. Men det är ju inte sant. Dom mobbar ju mig. Det är konstigt eftersom jag vill samma saker som dom, ja, med undantag för antalet katter då…

Jag vill att gården ska vara ett fårhem där alla får vara med, även en och annan tam katt.”


”Mjau. Tro inte på det där fåret. Med sin blotta närvaro lockar han hit vargen som redan stryker kring gärdsgården. Nej, det är inte vi katter som det är för många av, det är fåren som ska bort, de svarta fåren.”


”Skulle jag stryka kring gården? He, he, he…”


”Jag heter Annie och gillar katter. Min ull är finare än Jimmies, se själv. Jag ska leda flocken!”


”Puh, jag skuttar till en annan gård. Här är ju rena sandlådan.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.