Vilka frågor får inte ställas?

judar
I Sveriges Radios program Studio Ett intervjuades Israels ambassadör Isaac Bachman (17/2 2015) om judarnas situation i Europa efter den senaste tidens våldsdåd i Frankrike och Danmark. Plötsligt ställde den intervjuande programledaren följande fråga:
”Do the jews themselves have any responsibility for the growing antisemitism that we see now?”

Ambassadören svarar:
”Well, I reject the question altogether!”
”Why?”
”There is no place for such a question to be asked.”
”Why?”, envisas programledaren.

Ambassadören svarar med en motfråga. Kan en kvinna göras ansvarig för att hon blir våldtagen? Han utvecklar sedan sitt svar.

Reaktionen blev omedelbar på twitter och andra fria medier. Hur kan någon ställa en sådan antisemitisk fråga? Trycket på Studio Ett blir hårt och efter programmet ber Studio Ett, på sin redaktionsblogg, om ursäkt för programledarens fråga till den israeliske ambassadören.

”Vi ber oförblommerat om ursäkt för frågan. Den leder tanken fel och skuldbelägger både individer och en utsatt grupp”, skriver ekots chef, Anne Lagercrantz, chefen för P1-morgon och Studio Ett, Klas Wolf-Watz samt producenten för Studio Ett Magnus Westberg.

Dessutom redigeras frågan bort i redaktionens sparade version. Den ursprungliga versionen finns nu endast på Kungliga biblioteket.

Jag har lyssnat på den fullständiga intervjun i efterhand. När man har lyssnat till programledarens följdfråga blir det uppenbart vad hon menar med sin första fråga. Hon syftar på den Israeliska statens agerande i Mellanöstern, inte det judiska folket, inte enskilda judar.

Programledarens första fråga om judarnas ansvar var slarvig och klumpig. Ja, ett riktigt klavertramp. Hon borde har varit tydlig med vad hon syftade till. Men den upprörde ambassadören ger svar på tal. Kanske inser intervjuaren sitt misstag när hon i följdfrågan nämner konflikten i Mellanöstern.

Så gott som alla journalister ställer någon gång korkade frågor, helt fel frågor, okänsliga frågor. I det här fallet är det ambassadörens svar som ställer programledaren i skamvrån. Det borde ha räckt med det.

Redaktionsledningens ursäkt är pinsam. Och givetvis påverkar deras reaktion journalisternas vardag på Studio Ett.

1 Comment

  1. Eva · 18 februari, 2015 Reply

    Intervjun föranleddes av händelserna i Köpenhamn nyligen.
    Gärningsmannens föräldrar; palestinier…

Kommentera