Övrigt

Råd från en gubbjäkel

Jo, det är en hel del gubbsnack nu. Jag tror faktiskt att jag är en rätt typisk gubbe, en gubbjäkel. Rätt snygg för min ålder hävdar kärringarna på 70 plus, men de har ju lite skralt med skärpan. Lite som när man ser sig själv i spegeln utan glasögon, ser slätt och fint ut. (se bilden) Nej, jag är nog inte mycket att hänga i julgran.

Min stora skräck är om Fi får något inflytande efter valet på söndag. Då är man inte bara en vit 40-talist, man är dessutom torsk. Vit man i övre medelåldern är det poäng på redan nu. Och värre kommer det att bli. Det ryktas om att vi kommer att fösas ihop under svampen på Stureplan där de ska inrättas stupstockar. Heter man t ex Lars Svensson eller Sven Larsson är man dubbelkörd. Har man inge bytt till Seveson eller Larzon betraktas man som mindre vetande.
En sak är helt klar. Alla män födda på 40-talet och som talar om 70-talet med darr på stämman är antingen porrgluttare eller haschodlare. Så det blir tårtkastning och offentlig förnedring varje söndag efter helgmålsringningen.
Själv funderar jag på att byta namn till Karim Momen eller Stanislav Karinski, då ökar chansen att överleva. Fast då blir man kallad rasist och risken är stor att man få en gatsten i huvudet.

I dag när jag stannade utanför Coop och gav en invandrarkärring från Rumänien fem spänn fick jag en slängkyss av henne. Jag pussade tillbaka och sa något typ: ”Sköt om dig…” fast på engelska… ”You are cute.” Mellan våra varma blickar trängde sig en 25-årig svensk medelklass-tjej med barnvagn och stack en kniv i mig… eller nej, men det kändes så. Hon väste: ”Jävla 40-talist!” … eller kanske inbillade jag mig bara.

Hur som helst, är du 40 plus, man och vit, ja,då ser framtiden inte ljus ut. När vänsterfeministerna får makten kommer du inte att få några jobb. Har du redan jobb kommer du snart att få sparken. Undantag kommer att göras för dig som är socialist, kommunist, feminist, miljöpartist, kolumnist, journalist, moralist eller om du bara äter ekologiskt.
Köttätare ska tjäras in och doppas i fjädrar (fast bara från sådana fåglar som har dött en naturlig död).

Så ett råd till alla gubbjäklar: Rösta rätt på söndag!

ps: Jo, jag kallar mig feminist, en sådan där som tror på lika föra alla, kvinnor, invandrare, gubbjäklar, socialister och en och annan kapitalist Vi bara är där och umgås och har trevligt. Lite folkhemskänsla faktiskt/ds
Peter suddig

Partiblocken i bilder

Alltså, det är ju svårt att veta hur man ska rösta. Många av partierna har ju i vissa delar lika budskap, även om de tillhör olika block. Så jag tänkte att det blir lättare för dig om jag visar skillnaden i bilder. Jag mixade de olika blockens partier och kom fram till följande.
Först de rödgröna där jag rörde ihop Vänsterpartiet, Feministiskt initiativ, Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Här är resultatet:
Geting 1
Så en mix av Moderaterna, Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna:
Bi
En aning aggressivt i den första kanske, men också spännande och lite uppiggande otryggt. Den andra bilden utstrålar trygghet och värme, men det är ju inte så mycket action. Vad väljer du?
För dig som har fler intressen än politik kan jag berätta att det första är en geting och det andra ett bi. Jag har fotat dem i min trädgård på landet.

Bilden av Sverige

Inför valet får vi olika bilder av Sverige.

Så här ser Stefan Löfvens bild ut, alltså den han beskriver för oss väljare:
IMG_3657
Så här säger Fredrik Reinfeldt att det ser ut:
IMG_3661

Deana – som en fjällbäck

Deana – som en fjällbäck

Deana Bajic. Finns det någon bättre? Hon är meteorolog på Svt. Varje stavelse som kommer ur hennes mun är så tydlig att en döv skulle kunna höra henne. När hon läser sina prognoser blir varje krångligt vädersystem eller ort lika tydlig som klart vatten i en fjällbäck. Hon är från Serbien och brytningen på svenska är helt underbar. Jo, programledaren Katarina Sandström, spelar i samma liga när det gäller tydlighet. Det är underbart med röster som ger varje detalj. Varje prognos med Deana är en upplevelse.
Jo,jag tog bilden från teven, lite B, jag vet. Men vad gör man inte?

Gubbarna

Gubbarna

Snackisarna går. Vilka är dessa män? Vad gör de? Ska man vara orolig?
IMG_3937
De har varit synliga över hela Stockholm, vid alla årstider, i alla väder.
IMG_4466
Det är erfarna män som söker, de får hjälp i sitt sökande men ingen vet vad de letar efter.
IMG_3380
Polisen manar till lugn. ”Det här männen vet vad de gör!”
IMG_3386
De har attityd, vilket är förklaringen till att de ofta är folktomt i deras närhet.
IMG_4467
Vittnen hävdar att mannen i röd tröja troligen är ledaren. Enligt polisen heter han Johan Isaksson och har ett förflutet på Rapport. Polisen har, för att lugna allmänheten också släppt namnen på de övriga i ligan: Bo Ahlinder, Freddie Ekman, Svante Sedvallson, Ragge Hedlund, Peter Dahlgren, Leif Berggren, Jan-Ivar Ivarsson och Orvar Grinndal.
Om du anser att de utgör en sanitär olägenhet, ring Rapport och klaga!

Stefan Löfven har uppenbarligen problem att spela bollen från Fredrik Reinfeldt. Han ber därför sin motståndare att lämna ifrån sig bollen. Vad säger domaren om det? Det är lite som att be Djurgårdens målvakt att ta fikapaus när AIK ska skjuta straff.

– Blir valet en läggmatch? –

Kulturmannen – en utdöende art?

De är många, de kvinnliga kulturskribenterna, som konstruerar olika scenarier där de med litteraturens, filmens och teaterscenens hjälp, försöker att ta död på männen. Det kan handla om den karismatiske skådespelaren, rockstjärnan, författaren eller regissören. Nu senast är det DN:s Åsa Beckman som gör ett långt porträtt av en utdöende art (dn kultur 27/4). Hon buntar ihop dem allihop, Picasso, Bergman, Hemingway, ja, och alla andra gubbar som duperat världen, sitt land, sin stad med sin karisma och sin konstnärsfrihet. Hon kallar honom Kulturmannen. Han som har varit kulturens centrum i sekler. Nu faller han och Åsa Beckman beskriver hans liv och död.

Det är en bra och underhållande text, som oftast när Åsa Beckman författar något. Hon har själv, i sin ungdom, mött, fascinerats och blivit förälskad i en kulturman. Förmodligen lekte han med henne ett tag för att sedan försvinna, söka nya utmaningar, nya kvinnor. Han är ju sådan, kulturmannen, han sviker, bedrar och beter sig. Och han gör det, och har gjort det i århundraden, med kulturen som alibi. Det är i alla fall den bild som Åsa ger. Hon har nog rätt. Hon bygger sin tes med hjälp av teaterpjäser, filmer och böcker. Det blir ett läsvärt och roande scenario med hög igenkänningseffekt.

Jag känner igen mig själv. Nej, jag vet, jag är ingen Picasso, Bergman eller Hemingway direkt. Men på ett plan långt här nere i vardagsdimman dit strimmor från de stora kulturmännens lyskraft ibland når och där jag lever mitt patetiska kulturmansliv, där känner jag igen mig. Det må vara patetiskt men jag älskar det. Och jag tror att vi är många män som älskar det vi gör i kulturens namn. Och då menar jag givetvis inte biten med att bedraga och bete sig som svin. Att förneka den biten vore dock rent löjligt. Och i många generationer ännu kommer unga män, nya Picasso, Bergman och Hemingway, att lysa och trollbinda, att älska och skicka dikter till unga kvinnor för att sedan när vardagen fräter på den kulturella friheten, vända ryggen till och söka efter nya utmaningar.

Förhoppningen är väl att de blir fler kvinnor som kommer att ta för sig och utmana kulturmannen där uppe på tronen. Så blir det nog. Åsa Beckman är ett lysande exempel på en framgångsrik kulturkvinna. Men trots sin förmåga att beskriva historiska och nutida tillstånd så tror jag att hon har fel om kulturmannen. Han är inte död, inte ens döende. Möjligen tar han det lite lugnt just nu, ligger lågt. Avvaktar. Han låter kulturkvinnorna få sin tid. Så får vi se hur det går.

Centerns räddning!

Centerns räddning!

Annie Lööf, här är din sista chans.Du lovar väljarna att hela Sverige ska leva. Med den här tjejen, som aldrig ljuger, och har lite mer framåtanda än vad du har, får du väljarna att tro att det du säger verkligen är sant. Alla vill ju att hela Sverige ska leva. Oslagbar affisch!

”Honung i förtryckarnas mun”

Svt:s sportjournalist Jonas Karlsson skriver i dag en tankeväckande krönika inför OS. ”Det känns osmakligt”, skriver han. Och han berättar om det som flertalet avs oss redan känner till. Förra gången var det i Peking, nu i Sotji: mutor, arbete utan lön, förföljelse av oliktänkande, censur misshandel, tortyr, död.

Med risk för sin egen säkerhet tar sig journalister och representanter från olika människorättsorganisationer in på minerat område och avslöjar sanningar bakom IOK:s vackra ord om idrotten som förenar och bygger broar, sanningen bakom de pråliga fasaderna och anläggningarna.

”IOK måste vara det organ som agerar. Den sorgliga sanningen är att delegaterna knappt ens reagerar”, skriver Jonas Karlsson.

Så börjar idrottsfesten, för ca 340 miljarder, och vi sitter där i våra tv-soffor eller på läktarna och har trevligt. Döda, torterade, misshandlade, fängslade, ruinerade, våldtagna. Ja, ja, världen är för djävlig. Så vi tar ett stort kliv över allt det där otrevliga.

”Sanningen är att ett olympiskt spel är honung i förtryckarnas mun”, skriver Jonas Karlsson.

Han skriver det som så många av oss instämmer i. Men han nämner inte ordet bojkott. Kanske finns inte det på agendan för en sportjournalist. Jag som är en novis på det sportsliga området tänker: Är inte det rimligt? Att bojkotta härskaren Putins spel?  För den enskilde idrottsutövaren, även om det finns exempel i historien, är det förmodligen näst intill omöjligt. Vad skulle hända med idrottskarriären då? Men för ett demokratiskt land som Sverige skulle det kanske fungera.

 

Min fru, Lena, får här spela alla rollerna i min lilla tjejsnacks-triologi. Jo, det är rätt många år sedan bilderna är tagna. Efter lite arbete i redigeringsprogrammet har jag skapat sex olika kvinnor av en och samma kvinna. Det är ett mycket stimulerande arbete, som du säkert förstår. Varje bild har sitt speciella uttryck och det har inspirerat mig till att fantisera om vad kvinnorna säger till varandra.

– Tjejsnack –
2 of 3
123